De senaste veckorna har jag tappat två viktiga förankringar till Frankrike.
Sambon har fått svenskt medborgarskap. Helt plötsligt har migrationsverket blivit resonabelt och utan större ansträngning damp ett diplom ner i brevlådan. Nu kan hon för evigt tvätta bort prickarna från ü och kalla sig svensk om patienterna frågar.
Jag har sagt upp mig från franska Steria för att börja på finska Tieto. Spännande tider, annan teknik, kanske samma arbetsuppgifter, oundvikligen bättre mobiltelefon.
