Öl, flyg, öl, tåg, sova.

En god vän har de senaste veckorna försökt kompensera för motgångar i sitt liv genom att styra upp lite fester. Tyvärr har inte så många i hans entourage varit särskild tillgängliga för detta och likaså i fredags. Jag skulle packa och ta tåget tidigt morgonen efter, men sova får man göra när man dör så jag gav mig iväg dit ändå. Det blev dock mycket lyckat, en god stämning och jag smög iväg i tid för att hinna sova en sova-cykel innan morgondagen.

Klockan 6 gick tåget från Rennes, det första, det man måste ta för det mesta för att komma med flygen runt lunch. Denna gång hade jag 1 timme och 55 minuter mellan att tåget landar och flyget lättar från marken. Jag var ordentligt nervös, en enklare beräkning visar att transporttiden mellan tåg och flyg inte får över en timme och en kvart om bolaget håller hårt på sin 40-minutersgräns för incheckning. Detta hade kunnat skita sig om jag precis missar en buss från stationen och det är en gnutta trängsel i Paris. Det var det inte, resan tog 20 minuter. Dessutom blev flyget en halvtimme försenat.

Väl på flyget, av den norska typen, möttes jag av kabinpersonal på strålande humör. De hade kanske haft en riktigt lyckad personalfest eller precis fått löneförhöjning. För första gången log personalen o-fejkat. De var genuint glada och det syntes tydligt. Men inte fick jag någon påtår för det!

På eftermiddagen landade jag som vanligt hos syster. Vi käkade lite tacos och snackade lite skit, samt att hon tog en lagom bra bild på mig och publicerade på internet... Sen tog jag tåget norrut över natten. Det var längesedan och jag tror jag lovat mig själv att aldrig göra det igen när jag flyttade från Luleå. Jag åkte sov-vagn, det var riktigt fint, valet baserade jag på att priset var detsamma som flyget. Dagen efter vaknade jag dock rätt tidigt, som bekant börjar ju dagen klockan 4 på morgonen i Norrland, detta var jag inte beredd på.

Vid 8-tiden klev jag av i Umeå. Hyssat utvilad, hade trots allt sovit mer den natten än någon natt den senaste veckan.