De senaste 7 dagarna har varit exceptionellt innehållsrika. Allting började när jag yrvaken satte mig på tåget till Paris på fredag morgon.
Detta tåg tog mig direkt till Charles de Gaulle och mitt flyg med AirBaltic mot Riga. Destinationen var Stockholm, men eftersom det bara kostade en tredjedel jämfört med direktflyg (med samma bolag: SAS) så åkte jag över Riga. Riga har en söt nybyggd liten flygplats där personalen älskar att ropa saker i högtalarna. De tycker också att det är OK att byta gate 3 gånger samt räkna fel på passagerarna så att det sedan blev nödvändigt med handuppräckning i flygplanet. Tack för detta och den timmes försening som fick mig att missa sista tåget, natten tillbringades istället på en buss.
Väl framme i barndomshemmet får jag beskedet att en nära släkting gått bort under dagen. Lördagen inleds därför med ett avsked jag är glad att jag fick ta. Några timmar senare stod vi i bruksmuseet tillsammans med kommunalrådet och brudparet (och en hel del andra gäster) och fick höra de hjärtliga ja'en. Ceremonin tog 10 minuter, precis som jag tycker det borde vara.
Efter detta vidtog festligeheterna. En alldeles utmärkt organiserad sittning med oblyg toastmaster och glada deltagare. Och bäst av allt, ingen blev för glad trots att det var fri bar.
Dagen efter, söndag, 1300 gick tåget mot kungliga hufvudstaden och första etappen mot Frankrike. Vi hade gått om tid att vara halv-bakfulla på tåget, som nog är det äldsta i sitt slag. I Stockholm käkade vi lite asiatiskt, handlade lite smågrejjer, bokade en taxi och gick och la oss. 5 på morgonen gick taxin till flygbussen, som i sin tur tog oss till Arlanda och sen gick det fort till Paris. I Paris var vi lite efter i planeringen och begav oss direkt till en restaurang med två vänner, också på semester. Vi käkade en coucous, som inte var exceptionell.
Med couscous i magen begav vi oss mot musee d'Orsay. På vägen konstaterade vi att det fanns så många turistbåtar i Seine att man inte såg vattnet längre. Museet var stängt. Istället så traskade vi runt lite på gatorna två steg från turisterna, där det var helt dött. Efter en liten kaffe tog vi oss upp till Montmartre, som var fullt med turister. Vi försökte ta oss ifrån hela kalabaliken men det var filminspelning så det gick inte.
Istället gick vi till Kyrkogården i Montmartre. Vi lyckades lokalisera Emil Zola rätt fort, sen gick vi vilse. Jag hade velat sett Ampère, men han gömde sig i något mausoleum bortom vår sikt. Vi stannade inte länge och kom sedan ner till Moulin Rouge, där vi kunde konstatera att det var dyrt. När jag såg mig omkring upptäckte jag också att Montmartre faktiskt är porr-distriktet. Surprise! Vi hittade faktiskt caféet i
filmen. Det var en stor besvikelse som man helst ska undvika.
Med trötta fötter tog vi åter metron till Montparnasse. Där hittade vi en japansk restaurang som inte alls var dyr och jag är glad för nu har jag provat många nya spännande (råa) smaker. Med magen full i fisk tog vi sedan tåget till Rennes och min arbetsdag på tisdagen.
Arbetsveckan gick bra och avslutades i torsdags med min sista arbetsdag. Vi bjöd sedan kollegor på en svensk middag med snittar, sill, snaps, köttbullar och äppelpaj. Det uppskattades och jag fick en Bretagnsk flagga (det är inte för inte som det finns ett
stor-brittanien). Jag lyckades inte kämpa vidare hela natten men ryktet säger att de sista gästerna gick vid 5-tiden.
Idag har jag provpackat. Jag har testat om jag kan ta med mig allt jag vill när jag flyttar från Rennes om dryga två veckor. Det gick bra. Jag slänger ett antal kalsonger och t-shirtar som det redan var dags för. Väckarklocka och små (skit)-datorhögtalare går inte med heller. Samt att jag slängt en del grejjer redan idag. Nu ska vi lägga de sista bitarna i planering inför semestern, som börjar imorgon, på plats.
