I helgen var jag upp till Umeå för att titta på medicinarspexet. Det var en trevlig upplevelse och även om spexet var av hög klass så måste jag säga att en större skillnad mot tidigare år var att ensemblen var piggare och fräschare bakom kullisserna. Eftersom jag vet hur man mikrar pasta så fick jag den stora äran att assistera i köket och fick därmed se alla aktiviteter bakstage så att säga.
Det finns hopp för kökets traditioner! Som L redan observerat så har spexets orkester en humor och ett kommunikationssätt som kan likna kökets. Med sångtexter lång under bältet och diverse mat och dryck-hyss så kvalificerar de sig bra även bakom stekbordet!
Resan till Umeå gjorde jag denna gång i bil, hyrbil. Det är väl rätt ok egentligen, att åka bil mellan Sundsvall och Umeå alltså. NÄ, det är det inte! Det är skittrist att köra bil i tre och en halv timme, dessutom får man ont i högerbenet om man inte är van (som jag). Att åka buss är nog att föredra även om det tar några minuter mer. Bil blev det för att få ner en första omgång av alla saker som låg däruppe. Inte mindre än tio banankartonger fick jag in i den lilla Nissan Note som hade rollen som packhäst. Dock innebar tio banankartonger inte att det märktes någon större skillnad därifrån utflytten skedde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar