Ctrl-C, Ctrl-V, kan man inte skriva själv så får man kopiera!
fredag 28 augusti 2009
Kan svenska pressen svenska?
I första artikeln på första sidan, om Michael Jacksons död, skriver dagens nyheter om hur coronern bekräftat detta. Samma sak verkar finnas på de flesta svenska nyhetssidor.
Ctrl-C, Ctrl-V, kan man inte skriva själv så får man kopiera!
Ctrl-C, Ctrl-V, kan man inte skriva själv så får man kopiera!
fredag 21 augusti 2009
På toppen av Sverige
Efter Singi bar resan mot Kebnekaise genom Singivagge. Singivagge löper mellan Singitjåkka och Liddopakte, både branta mäktiga fjäll. Liddopakte är alldeles rostbrunt, troligtvis av järnmalm. Vi får hoppas att ingen svag politiker i framtiden faller för kapitalismens tryck och öppnar detta vackra landskap för exploatering. Sträckan mot Kebnekaise kändes i övrigt mycket som en transportstäcka, vädret var grått och trist med lätt snålblåst. Det var också svårt att hitta lä för rast på vägen.
Mycket av tiden gick åt att funderat över morgondagens evenemang. Toppturen. Denna tur är enligt mig den enda anledningen att besöka Kebnekaise fjällstation. Denna station är mer ett hotell dit helikopterturerna går reguljärt. Hotellet har en udda standard. Det är svårt att hitta en toalett, än svårare en som är städad. Faktum är att det var trevligare på dassen ute på fjället. Det finns en fin bastu med duschar, där varmvattnet tar slut vid 5-6-tiden på kvällen. I matväg finns endast en restaurang där väldigt bra mat serveras i extremt begränsad mängd. Förutom sillbuffén, där man ska se till att äta sig mätt. Ett mättande prisvärt husmansalternativ saknas. Naturen runt stationen är dessutom hårt åtgången. Vid färden från Singi hittades ungefär samtidigt som mobiltelefontäckning det första skräpet, undanstoppat under ett stenblock lämpligt för rast.
När vi kom fram såg vi till att hyra kängor för tuppturen samt betala för turen i sig. Sedan var det obligatoriskt möte med guiderna för att gå igenom turen.
Efter detta blev det trerätters på rastaurangen. Tillsammans med någon öhl blev det en perfekt nedvarvning inför den intensiva sovningen inför morgondagen.
Då solen gick upp gjorde även jag det (eller strax efter). En rejäl frukost skulle intas. Dock inte för en deltagare som fått ont i magen inför toppturen. Sedan bar det iväg strax före 8. Tio timmar hade vi framför oss. Vi började med att gå fram till foten på berget. Hela färden var upplagd i intervaller, 25 minuter arbete, 5 minuter vila. Guiden höll tempot, vilket inledningsvis verkar lågt, dock fanns det en anledning till detta. Vid varje paus gav guiderna oss tips och kollade av att alla var i form.
När allvaret började kom inledningsvis dagens stora ansträngning. Ca. en timme stark stigning, hur mycket det var minns jag inte. Tidigt klev två personer av och vände. En äldre man som gjort turen tidigare (20 år sedan) samt en ur vår grupp som under vandringen varit den som kommit fram först varje dag. Anledningen fick vi aldrig.
Stigningen gjordes under tystnad. I samma tempo som tidigare. Jag hade inte mycket kläder kvar när vi kom över krönet där vi tog första lunch. L rapporterar om att "damtoan" var full med papper, *hmpf*. Efter rasten korsade vi ett moränbälte av stora stenblock.
Sedan gick vi över Björlings glaciär sammanknutna i grupper om sju personer. Detta var enormt mäktigt. När jag tidigare sett Sareks glaciärer på håll blev jag helt trollbunden, att jag sedan skulle få korsa en kändes helt fantastiskt. Glaciären var snötäckt, sprickorna syntes dock och vi fick hoppa över dem. En kille ramlade ner men kom inte så långt tack vare repet.
Väl över glaciären blev det klättring på "väggen". Detta hade jag oroat mig mest för, men gick bra. Hade dock önskat att jag haft oömmare handskar, det hade underlättat. Utan handskar hade det blivit svårt då det rann iskallt vatten på sina ställen över berget.
Väl förbi väggen var det "transportsträcka" till toppen och dess glaciär. Där fick stå på kö medans guiderna hackade fotsteg i isen och de som kommit före oss gick ner. Toppen är kan man säga inte så stor, så 4 personer åt gången kunde vara där uppe.
Sedan var det klart, bara att traska ner. Klättra nedåt, vilket var bitvis läskigare, sedan över glaciären vilket var mycket värre då en tjockt lager moln (läs: dimma) lagt sig över berget. När vi gick över glaciären såg man ingenting. Endast dundret från olika vattenströmmar i glaciären hördes.
Istället för att ta den branta backen ner så gick vi över Kebnetjåkka-glaciären. Normalt tar man på sig regnbyxor och åker på rumpan men den dåliga sikten skulle kunna innebära att vi inte stannar i tid och då hamnar man i stenramlet. Så vi fick gå istället. Det var nog tur för det var ordentligt brant. Att åka på fötterna ner för denna ojämnt snöbeklädda ismassa blev rätt tröttsamt för knäna. Och då man ramlade bar det iväg, inte så lätt att få stopp (L intygar).
När vi väl kom fram till stationen tio timmar efter avresa kändes det vi hade gjort lätt som en plätt. Men hade målet inte varit toppen på Sverige vet jag inte om jag hade haft motivation att genomföra en sådan tur, det hade helt klart varit mer ansträngande än det kändes just då. Detta märktes också rätt tydligt dagen efter på väg mot Nikkaluokta.
Mycket av tiden gick åt att funderat över morgondagens evenemang. Toppturen. Denna tur är enligt mig den enda anledningen att besöka Kebnekaise fjällstation. Denna station är mer ett hotell dit helikopterturerna går reguljärt. Hotellet har en udda standard. Det är svårt att hitta en toalett, än svårare en som är städad. Faktum är att det var trevligare på dassen ute på fjället. Det finns en fin bastu med duschar, där varmvattnet tar slut vid 5-6-tiden på kvällen. I matväg finns endast en restaurang där väldigt bra mat serveras i extremt begränsad mängd. Förutom sillbuffén, där man ska se till att äta sig mätt. Ett mättande prisvärt husmansalternativ saknas. Naturen runt stationen är dessutom hårt åtgången. Vid färden från Singi hittades ungefär samtidigt som mobiltelefontäckning det första skräpet, undanstoppat under ett stenblock lämpligt för rast.
När vi kom fram såg vi till att hyra kängor för tuppturen samt betala för turen i sig. Sedan var det obligatoriskt möte med guiderna för att gå igenom turen.
Efter detta blev det trerätters på rastaurangen. Tillsammans med någon öhl blev det en perfekt nedvarvning inför den intensiva sovningen inför morgondagen.
Då solen gick upp gjorde även jag det (eller strax efter). En rejäl frukost skulle intas. Dock inte för en deltagare som fått ont i magen inför toppturen. Sedan bar det iväg strax före 8. Tio timmar hade vi framför oss. Vi började med att gå fram till foten på berget. Hela färden var upplagd i intervaller, 25 minuter arbete, 5 minuter vila. Guiden höll tempot, vilket inledningsvis verkar lågt, dock fanns det en anledning till detta. Vid varje paus gav guiderna oss tips och kollade av att alla var i form.
När allvaret började kom inledningsvis dagens stora ansträngning. Ca. en timme stark stigning, hur mycket det var minns jag inte. Tidigt klev två personer av och vände. En äldre man som gjort turen tidigare (20 år sedan) samt en ur vår grupp som under vandringen varit den som kommit fram först varje dag. Anledningen fick vi aldrig.
Stigningen gjordes under tystnad. I samma tempo som tidigare. Jag hade inte mycket kläder kvar när vi kom över krönet där vi tog första lunch. L rapporterar om att "damtoan" var full med papper, *hmpf*. Efter rasten korsade vi ett moränbälte av stora stenblock.
Sedan gick vi över Björlings glaciär sammanknutna i grupper om sju personer. Detta var enormt mäktigt. När jag tidigare sett Sareks glaciärer på håll blev jag helt trollbunden, att jag sedan skulle få korsa en kändes helt fantastiskt. Glaciären var snötäckt, sprickorna syntes dock och vi fick hoppa över dem. En kille ramlade ner men kom inte så långt tack vare repet.
Väl över glaciären blev det klättring på "väggen". Detta hade jag oroat mig mest för, men gick bra. Hade dock önskat att jag haft oömmare handskar, det hade underlättat. Utan handskar hade det blivit svårt då det rann iskallt vatten på sina ställen över berget.
Väl förbi väggen var det "transportsträcka" till toppen och dess glaciär. Där fick stå på kö medans guiderna hackade fotsteg i isen och de som kommit före oss gick ner. Toppen är kan man säga inte så stor, så 4 personer åt gången kunde vara där uppe.
Sedan var det klart, bara att traska ner. Klättra nedåt, vilket var bitvis läskigare, sedan över glaciären vilket var mycket värre då en tjockt lager moln (läs: dimma) lagt sig över berget. När vi gick över glaciären såg man ingenting. Endast dundret från olika vattenströmmar i glaciären hördes.
Istället för att ta den branta backen ner så gick vi över Kebnetjåkka-glaciären. Normalt tar man på sig regnbyxor och åker på rumpan men den dåliga sikten skulle kunna innebära att vi inte stannar i tid och då hamnar man i stenramlet. Så vi fick gå istället. Det var nog tur för det var ordentligt brant. Att åka på fötterna ner för denna ojämnt snöbeklädda ismassa blev rätt tröttsamt för knäna. Och då man ramlade bar det iväg, inte så lätt att få stopp (L intygar).
När vi väl kom fram till stationen tio timmar efter avresa kändes det vi hade gjort lätt som en plätt. Men hade målet inte varit toppen på Sverige vet jag inte om jag hade haft motivation att genomföra en sådan tur, det hade helt klart varit mer ansträngande än det kändes just då. Detta märktes också rätt tydligt dagen efter på väg mot Nikkaluokta.
onsdag 19 augusti 2009
Mot Singi, genom vatten.
Från Kaitum gick vi sedan till Singistugorna. På vägen dit fick vi smaka på en del strapatser (av mildare typ). Dels växlade vädret med ungefär en timmes intervall mellan blåst, regn, nästintill hagel och strålande sol. Dels stod det vadning på schemat. I visade sig dock att ingen i gruppen, ej heller färdledaren, var särskilt sugen på denna övning. Jag var dock helt inställd på att detta skulle prövas nu när kontrollerade omständigheter gavs. Och så blev det med den saken!
På denna sträcka hade gruppen decimerats med två personer. Detta par hade hamnat lite udda och passade inte perfekt i arrangemanet eller gruppen. Med det vill jag inte säga att det fanns några problem och några skulle heller inte uppstått. Däremot var kvinnan i paret väldigt sugen på en dusch, så de hoppade över Singi och gick direkt till Kebnekaise, där vi senare slöt upp.
Tack vare det växlande vädret fick jag många chanser att fotografera regnbågar. Det var dock svårt att få den att passa i motivet. Försökte ta en bild med dalen, bågen och singistugorna. Då inser man hur små stugorna är, eller hur stort allt annat är.
I Singi var det massvis med folk. Då det ofta är en slutstation på den resan (förutom Kebnekaise, vilket inte är riktig vildmark) vill normalt tältande också ta del av bekvämligheterna. Men tji fick de, då golven var fulla fick vandrare med tält snällt hålla sig till dem. Under natten blev det ordentligt kallt, det kom lite snö på högre höjd och "tvättställen" på dass frös ihop. En del tältande rapporterade också om detta på morgonen.
På denna sträcka hade gruppen decimerats med två personer. Detta par hade hamnat lite udda och passade inte perfekt i arrangemanet eller gruppen. Med det vill jag inte säga att det fanns några problem och några skulle heller inte uppstått. Däremot var kvinnan i paret väldigt sugen på en dusch, så de hoppade över Singi och gick direkt till Kebnekaise, där vi senare slöt upp.
Tack vare det växlande vädret fick jag många chanser att fotografera regnbågar. Det var dock svårt att få den att passa i motivet. Försökte ta en bild med dalen, bågen och singistugorna. Då inser man hur små stugorna är, eller hur stort allt annat är.
I Singi var det massvis med folk. Då det ofta är en slutstation på den resan (förutom Kebnekaise, vilket inte är riktig vildmark) vill normalt tältande också ta del av bekvämligheterna. Men tji fick de, då golven var fulla fick vandrare med tält snällt hålla sig till dem. Under natten blev det ordentligt kallt, det kom lite snö på högre höjd och "tvättställen" på dass frös ihop. En del tältande rapporterade också om detta på morgonen.
tisdag 18 augusti 2009
I vackra Kaitum...
...har de en SPA-anläggning. Kvällen vi var där upplyste stugvärden att vattnet vid sandstranden hade en temperatur så hög som tio grader. Man hade kanske kunnat gissa på mindre men nu när jag tänker efter så studsade man inte upp så enormt fort.
Kvällen innan hade vi genomgång av karta och kompass. Meningen var att vi efter stigningen från Teusajaure skulle ha en liten orienteringsomgång på fjället också men sällskapet av dimma och regn (nästan) gjorde att intresset var svalt för detta. Vi knallade på som vanligt.
På vägen passerade vi ett dundrande vattenfall samt en hängbro. Strax innan dessa och efter en kåta, som alla missade, tog vi lunch. Då fick plötsligt någon syn på något på andra sidan jåkken, är det älg?
Framåt kvällen kom vi så fram till stugorna vid Kaitumjaure. Underbart vackert ställe! Stugan är bättre provianterad än andra stugor då den ligger mellan Kebnekaise och Saltoluokta. Så när vi kom fram blev det en öhl och lite chips. Här insåg vi också att våra försök att vara miljövänliga genom att ta tåget upp gått helt gått åt pipan med tanke på helikoptern som transporterar hit all mat och andra förnödenheter. På kvällen serverades potatismos och köttbullar. Och en öhl till.
Kvällen innan hade vi genomgång av karta och kompass. Meningen var att vi efter stigningen från Teusajaure skulle ha en liten orienteringsomgång på fjället också men sällskapet av dimma och regn (nästan) gjorde att intresset var svalt för detta. Vi knallade på som vanligt.
På vägen passerade vi ett dundrande vattenfall samt en hängbro. Strax innan dessa och efter en kåta, som alla missade, tog vi lunch. Då fick plötsligt någon syn på något på andra sidan jåkken, är det älg?
Framåt kvällen kom vi så fram till stugorna vid Kaitumjaure. Underbart vackert ställe! Stugan är bättre provianterad än andra stugor då den ligger mellan Kebnekaise och Saltoluokta. Så när vi kom fram blev det en öhl och lite chips. Här insåg vi också att våra försök att vara miljövänliga genom att ta tåget upp gått helt gått åt pipan med tanke på helikoptern som transporterar hit all mat och andra förnödenheter. På kvällen serverades potatismos och köttbullar. Och en öhl till.
måndag 17 augusti 2009
I naturen är vi alla lika?
Färdledaren hade tipsat om bastun med tillhörande tempererad (alltid 4+) dusch som stod att finnas i Teusajaure. Även i reseinformationen vi tidigare erhållit stod det att "Bastu med dopp i sjön för den som är modig". Enligt färdledaren bör man passa på att basta och duscha när man kom fram då kroppen är varm.
Men icke sa nicke!
Till min enorma förvåning visade det sig att bastun inte var som naturen, unisex. Istället var det dambastu 16-18 och herrbastu 18-20. Detta krockade såklart med faktumet att vi vad en 50/50 grupp som skall äta samtidigt någon gång samt att vi kom fram och var varma vid ungefär 16. *hmpf*. Så Laurene fick ensam njuta av bastun. Själv hänvisades jag till 19-tiden efter vi hade ätit. När varken solen eller kroppen värmer är man lagom sugen att duscha i slangen från fjällbäcken. Men det gick det med!
På kvällen blev det pasta med tomatsås och stekt bacon. Hälften av baconet käkades upp av någon som missat de övriga 14 i gruppen...
Men icke sa nicke!
Till min enorma förvåning visade det sig att bastun inte var som naturen, unisex. Istället var det dambastu 16-18 och herrbastu 18-20. Detta krockade såklart med faktumet att vi vad en 50/50 grupp som skall äta samtidigt någon gång samt att vi kom fram och var varma vid ungefär 16. *hmpf*. Så Laurene fick ensam njuta av bastun. Själv hänvisades jag till 19-tiden efter vi hade ätit. När varken solen eller kroppen värmer är man lagom sugen att duscha i slangen från fjällbäcken. Men det gick det med!
På kvällen blev det pasta med tomatsås och stekt bacon. Hälften av baconet käkades upp av någon som missat de övriga 14 i gruppen...
söndag 16 augusti 2009
Första etappen
Framme i Vakkotavare började resan på riktigt. Här blev vi uppdelade i tre arbetslag; matlagning, disk och slask. Förutom de två uppenbara så har slaskgruppen ansvaret för att rent vatten kommer in, smutsigt vatten ut och att ved huggs vid behov.
Kvällensmaten blev ris och korvstrogganoff färdig från Saltoluoktas kök. Stugan i sig rymde endast 16 personer och vi var 15. En hel del vandrare ramlade in efterhand på kvällen. För de flesta var detta slutstation och inväntan på bussen dagen efter. Färdledare PG lade sig gladeligen på golvet tillsammans med två spanjorer och en svensk. Resten satte upp sina tält även om de hoppats på en säng.
Själv somnade jag som en stock efter dagens alla intryck. Dagen efter började resan utmed Kungsleden mot Nikkaluokta. Första etappen mot Teusajaure inleddes med kraftig stigning upp på fjällplatån i Stora sjöfallets nationalpark. Under vägen kunde vi njuta av vidderna och vyerna in i Sarek med Akka-massivet och Sarektjåkka. Jag blev helt faschinerad när jag skådade min första glaciär.
Resan över fjällplatån övergick så småning till lätt sluttandes nedåt mot Teusajaure. På vägen korsade vi Gàppejåhkå. Där fanns en bro för att underlätta men den låg lite avsides från leden samt att färdledaren hänvisade oss att inte ta den. Istället fick vi "vada" över vid ledens passage.
För att ta sig till Teusajaurestugorna söderifrån korsas Teusajaure med båt. Antingen med motorbåten, som för oss ingick i arrangemanget, eller så ror man. Att ro tyckte Laurene verkade som en rolig idé. Så det gjorde vi. Och fram kom vi, till slut...
Värre var det för Rickard och Zoltan, som också fick för sig att ro. Vid sjön fanns tre båtar varav en alltid måste finnas till hands vid varje strand. Vi hade tagit en av de två vid bortre stranden. Zoltan tog den sista. Och fick ro tillbaks med den...
Kvällensmaten blev ris och korvstrogganoff färdig från Saltoluoktas kök. Stugan i sig rymde endast 16 personer och vi var 15. En hel del vandrare ramlade in efterhand på kvällen. För de flesta var detta slutstation och inväntan på bussen dagen efter. Färdledare PG lade sig gladeligen på golvet tillsammans med två spanjorer och en svensk. Resten satte upp sina tält även om de hoppats på en säng.
Själv somnade jag som en stock efter dagens alla intryck. Dagen efter började resan utmed Kungsleden mot Nikkaluokta. Första etappen mot Teusajaure inleddes med kraftig stigning upp på fjällplatån i Stora sjöfallets nationalpark. Under vägen kunde vi njuta av vidderna och vyerna in i Sarek med Akka-massivet och Sarektjåkka. Jag blev helt faschinerad när jag skådade min första glaciär.
Resan över fjällplatån övergick så småning till lätt sluttandes nedåt mot Teusajaure. På vägen korsade vi Gàppejåhkå. Där fanns en bro för att underlätta men den låg lite avsides från leden samt att färdledaren hänvisade oss att inte ta den. Istället fick vi "vada" över vid ledens passage.
För att ta sig till Teusajaurestugorna söderifrån korsas Teusajaure med båt. Antingen med motorbåten, som för oss ingick i arrangemanget, eller så ror man. Att ro tyckte Laurene verkade som en rolig idé. Så det gjorde vi. Och fram kom vi, till slut...
Värre var det för Rickard och Zoltan, som också fick för sig att ro. Vid sjön fanns tre båtar varav en alltid måste finnas till hands vid varje strand. Vi hade tagit en av de två vid bortre stranden. Zoltan tog den sista. Och fick ro tillbaks med den...
fredag 14 augusti 2009
Semestern börjar
På fredag kväll började äntligen semestern. Efter en lång sommar på kontoret hade jag tagit ledigt på fredagen för att packa men det visade sig onödigt så jag sparade den semesterdagen till, ingen vet när.
Klockan nio gick bussen som tog oss upp till Långsele och två timmar väntan på tåget vidare mot Norrland. Morgonen dagen efter vaknade vi av att tåget gled in på Gällivare C. Vi hade tänkt stanna i Gällivare över dagen för att äta lunch och titta på gropen. Men det visade sig att lokaltrafiken gick ungefär lika ofta som tågen så det sket sig och vi satte oss på bussen mot Kebnats redan vid 11. Busschaffisen verkade lite stressad och gav en hundring för lite i växel, något jag upptäckte alldeles för sent. Fram till Kebnats och båten över Langas till Saltoluokta kom vi iallafall. Väl där märktes att vi var lite udda med civila kläder och rullväska. Dessa skulle skickas dagen efter till vandringens mål.
Vi åt en billig och vettig lunch på fjällstationen och fördrev dagen med att titta på en kristen kåta, gå på rep och försöka mata den tama ripan som sprang omkring. Den hade en tendens att lägga sig på trappor där man går och Laurenes försök att gosa med den bemöttes med fräs istället för rädsla.
På kvällen inleddes evenemanget med middag med hela gruppen. Utmärkt av köket som serverade trerätters med matchande dryck. På kvällen gick färdledare PG igenom packningen.
Dagen efter blev det en dagstur till Pietsaure och dess sameviste. Där bjöds det på rökt röding och glödkakor med misstänkt jämnt utseende. Samerna som mottog oss avslöjade PG litegrann och berättade att etappen var ett "test" för om man klarar evenemanget. Det gjorde alla. När vi kommit tillbaka på eftermiddagen tog vi bussen vidare till Vakkotavare utmed Suorvadammen.
Klockan nio gick bussen som tog oss upp till Långsele och två timmar väntan på tåget vidare mot Norrland. Morgonen dagen efter vaknade vi av att tåget gled in på Gällivare C. Vi hade tänkt stanna i Gällivare över dagen för att äta lunch och titta på gropen. Men det visade sig att lokaltrafiken gick ungefär lika ofta som tågen så det sket sig och vi satte oss på bussen mot Kebnats redan vid 11. Busschaffisen verkade lite stressad och gav en hundring för lite i växel, något jag upptäckte alldeles för sent. Fram till Kebnats och båten över Langas till Saltoluokta kom vi iallafall. Väl där märktes att vi var lite udda med civila kläder och rullväska. Dessa skulle skickas dagen efter till vandringens mål.
Vi åt en billig och vettig lunch på fjällstationen och fördrev dagen med att titta på en kristen kåta, gå på rep och försöka mata den tama ripan som sprang omkring. Den hade en tendens att lägga sig på trappor där man går och Laurenes försök att gosa med den bemöttes med fräs istället för rädsla.
På kvällen inleddes evenemanget med middag med hela gruppen. Utmärkt av köket som serverade trerätters med matchande dryck. På kvällen gick färdledare PG igenom packningen.
Dagen efter blev det en dagstur till Pietsaure och dess sameviste. Där bjöds det på rökt röding och glödkakor med misstänkt jämnt utseende. Samerna som mottog oss avslöjade PG litegrann och berättade att etappen var ett "test" för om man klarar evenemanget. Det gjorde alla. När vi kommit tillbaka på eftermiddagen tog vi bussen vidare till Vakkotavare utmed Suorvadammen.
torsdag 13 augusti 2009
Björn åker på däng!
Ambitionen att vinna kan ibland få katastrofala konsekvenser. Vanligt förekommande är fusk och att leka domare. Ibland utbryter dock handgemäng. Märk väl att inget rödvin landade varken på marken eller på Björns vita skjorta!
tisdag 11 augusti 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)