Framme i Vakkotavare började resan på riktigt. Här blev vi uppdelade i tre arbetslag; matlagning, disk och slask. Förutom de två uppenbara så har slaskgruppen ansvaret för att rent vatten kommer in, smutsigt vatten ut och att ved huggs vid behov.
Kvällensmaten blev ris och korvstrogganoff färdig från Saltoluoktas kök. Stugan i sig rymde endast 16 personer och vi var 15. En hel del vandrare ramlade in efterhand på kvällen. För de flesta var detta slutstation och inväntan på bussen dagen efter. Färdledare PG lade sig gladeligen på golvet tillsammans med två spanjorer och en svensk. Resten satte upp sina tält även om de hoppats på en säng.
Själv somnade jag som en stock efter dagens alla intryck. Dagen efter började resan utmed Kungsleden mot Nikkaluokta. Första etappen mot Teusajaure inleddes med kraftig stigning upp på fjällplatån i Stora sjöfallets nationalpark. Under vägen kunde vi njuta av vidderna och vyerna in i Sarek med Akka-massivet och Sarektjåkka. Jag blev helt faschinerad när jag skådade min första glaciär.
Resan över fjällplatån övergick så småning till lätt sluttandes nedåt mot Teusajaure. På vägen korsade vi Gàppejåhkå. Där fanns en bro för att underlätta men den låg lite avsides från leden samt att färdledaren hänvisade oss att inte ta den. Istället fick vi "vada" över vid ledens passage.
För att ta sig till Teusajaurestugorna söderifrån korsas Teusajaure med båt. Antingen med motorbåten, som för oss ingick i arrangemanget, eller så ror man. Att ro tyckte Laurene verkade som en rolig idé. Så det gjorde vi. Och fram kom vi, till slut...
Värre var det för Rickard och Zoltan, som också fick för sig att ro. Vid sjön fanns tre båtar varav en alltid måste finnas till hands vid varje strand. Vi hade tagit en av de två vid bortre stranden. Zoltan tog den sista. Och fick ro tillbaks med den...
1 kommentar:
Bra att du tränar på att ro. Att ha i minnet då du börjar rycka i startsnöret på utbordarn'.
Skicka en kommentar