Idag har vädret varit helt fantastiskt. Kallt. Men givetvis också klart och fint. Och kallt. Vi trotsade känslan av att kunna förfrysa nästippen på en svinblink och gav oss ut framåt lunch. Men det blev inte så farligt. Det intensiva kombinationen av sol, blå himmel och en vitklädd natur snabbladdade d-vitamin-reserverna och satte fart på dopaminet.
Eftersom det var så fint så var det dags att göra sak av vår nyfikenhet på snöskor som åter börjar bli på modet. Så vi tog bussen till Wått och Tårrt och hyrde ett par var. Sedan tog vi en förstärkt fika och installerade oss i Hedbergska skolans aula för att se på "Kärlek på Italienska" på arrangerad av Sundsvall filmstudio.
Så efter filmen skulle vi hemöver. Men jag var så nyfiken på snöskorna så jag tog mig inte längre än till parken vid kyrkan innan det var dags. L tyckte det var lite pinsamt, men jag snodde på mig skorna och hon blev tvungen till detsamma. Sedan pulsade vi nöjsamt genom parken. Riktigt skoj. Så skoj att när vi kom till busbacken så blev det dags igen. Där fanns massvis med puder att springa runt i. Lite lustigt att tänka att man har en meter snö under fötterna och utan snöskorna skulle det vara väldigt jobbigt. L provade att gå genom ett buskage. Där fanns det ingen snö tydligen så hon fastnade och trodde hon skulle dö. Men jag tror hon tog sig loss för hon tycker jag ska bli klar med maten nu på momangen.
Nu har vi iallafall lärt oss att buskar är livsfarliga. Bra att vet inför den lite längre turen som väntar imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar