Igår var vi förbi på fyndlagret för att spana efter gamla tvättställ och balndare. Inte för att rörmockarna kommer att tycka om dessa gamla grejjer, om han ens låter oss använda dem, men drömma kan man alltid.
Som vanligt när man är i en butik av detta slag ska man gå runt och se om man kan fynda något annat än det man är ute efter. Vilket man ofta gör. Man ska tänka på att köp i en sådan butik är helt ekologiska och oftast mycket ekonomiska.
Denna gång blev det denna mojäng. Jag visste egentligen inte vad det var utan hade tänkt använda det för att rosta bröd och ge det ett fint mönster. När jag kommer till kassan säger kvinnan som just betalat, på bredare norrländska än mig,
- Åh! Ett rånjärn.
Jag ser medvetet lite frågande ut och börjar surra om hur jag ska rosta bröd i det varpå säljaren och kvinnan börjar prata rån och berättar för mig om denna gamla norrländska tradition och hur det funkar. Kvinnan ger mig en bestämd blick och säger att nu ska jag minsann föra den norrländska traditionen vidare och lära mig göra rån. Med glimten väl på sin plats såklart.
Så idag är det lördag och var är bäst att göra en ledig förmiddag om inte att prova på något nytt i köket. Och det gick hyffsat bra förutom att järnet inte är gjort för rullrån, vilket jag gjorde ändå samt att det är lite bökigt att få in känslan för när de är klara. En del brända och en del ogräddade blev det. Och när de bränns går det väldigt fort. Men i det stora hela är jag nöjd med resultatet, men frugan var måttligt nöjd när hon såg hur spisen såg ut under själva gräddningen.
2 kommentarer:
Det var väl inte bara spisen som blev lortig. Blev det inte en massa os också.
Du får väl be farmor lära dig hur man gör.
Mamma
Spisen blev inte farligt smutsig. Smeten innehåller så mycket fett och så fort den börjat gräddas "kladdar" den inte fast. När jag var klar var det bara att torka av spisen och bänken med en trasa så följde allt med.
Däremot os, det blev det väldigt mycket av. Det var som en dimma i hela lägenheten.
Skicka en kommentar