...har anlänt. Detta stycke induktionshäll var det enda av sitt slag som verkar överkomligt till humant pris. Den uppfyller de två viktigaste krav vi har på nya plattor. Först och främst induktion, därefter en platta större än 21cm. Under jakten har vi upptäckt att det är mycket magi/bluff runt induktionshällarna.
Först och främst storleken. Vi hittade en potientiell spis (som hade varit en enklare lösning för vårt kök). Denna hade, enligt Bosch specifikation, en platta på 22cm. Det var först efter ett besök hos den lokala vitvaruhandlaren som L fick informationen att 22cm inte existerade, standardspolen ligger på 21cm. Något jag inte riktigt köpte först. Det var först när jag precis skulle köpa en häll rabatterad på el-giganten som jag insåg sanningen. Detta exemplar av märket ecotronic hade tre plattor, 24, 18 och 16cm. El-giganten saknade handböcker/specifikation. Även google hittade den inte. Men den mer erfarna säljaren stod på sig att plattan verkligen värmde 24cm. I rätt ljus visade det sig dock att både plattan på 24cm och den på 18cm faktiskt var 21cm. Ringarna målade på ytan hade dock en annan storlek. Bilden visar att Whirlpools (ikeas) platta har liknande egenskaper. 28cm-ytan är lite mindre, dock är de två andra något större.
Bilden visar också på den andra bluffen i hela induktions-historien. Dessa produkter har oftast någon "sensing" som vet hur stor kastrull som stå på den och då slår av/på den yttre ringen. Detta är rent nonsens som är anpassat till konsumenterna eftersom det inte behövs på en induktionsplatta. Dessutom visar bilden också just detta, det finns ingen skarv i spolen.
måndag 14 december 2009
måndag 7 december 2009
En epok går i graven
Så var det dags, den gamla maskinparken från studietiden fick till slut ge vika för några mordenare kretsar. Detta gamla monster är för längesedan ersatt av det nya systemet med fyra gånger så många processorer, 20 gånger snabbare hårddiskar och hälften så många fläktar.
Denna gamla trotjänare har sitt ursprung för åtta år sedan då mucka-bidraget ramlade in. Kvar från den tiden är processor (Athlon XP 1500+), ljudkort (Live! player) och grafikkort (Nvidia GeForce 3 Ti-200).
Moderkort och diskar fick bytas efter en incident med en dåligt fastsatt kabel som fick den magiska röken att smita år några kretsar. Grafikkortet är inte heller orginal, om än samma model. Fick byta det i ett returärende 3 år efter inköpet. Hur de fick tag på ett nytt vet jag inte men det kom på posten innan jag skickat det trasiga.
Maskinen har lärt mig allt jag kan om windows 2000, fedora core, slackware och ett antal generationer linux from scratch. Hur man bygger saker i trä och lexan vet jag nu, även att härdat kopparrör är härdat av en anledning. Jag vet också att lexan spricker om man utsätter det för spänning på rätt sätt och att vatten på golvet är ett dåligt tecken.
Så vid demonteringen fick jag lära mig den sista läxan. Att även efter ett drygt år i vila i barndomshemmet så innehåller ett kylsystem fortfarande kylvätska som har en attraktionskraft till elektronik.
Denna gamla trotjänare har sitt ursprung för åtta år sedan då mucka-bidraget ramlade in. Kvar från den tiden är processor (Athlon XP 1500+), ljudkort (Live! player) och grafikkort (Nvidia GeForce 3 Ti-200).
Moderkort och diskar fick bytas efter en incident med en dåligt fastsatt kabel som fick den magiska röken att smita år några kretsar. Grafikkortet är inte heller orginal, om än samma model. Fick byta det i ett returärende 3 år efter inköpet. Hur de fick tag på ett nytt vet jag inte men det kom på posten innan jag skickat det trasiga.
Maskinen har lärt mig allt jag kan om windows 2000, fedora core, slackware och ett antal generationer linux from scratch. Hur man bygger saker i trä och lexan vet jag nu, även att härdat kopparrör är härdat av en anledning. Jag vet också att lexan spricker om man utsätter det för spänning på rätt sätt och att vatten på golvet är ett dåligt tecken.
Så vid demonteringen fick jag lära mig den sista läxan. Att även efter ett drygt år i vila i barndomshemmet så innehåller ett kylsystem fortfarande kylvätska som har en attraktionskraft till elektronik.
onsdag 25 november 2009
onsdag 11 november 2009
söndag 13 september 2009
fredag 28 augusti 2009
Kan svenska pressen svenska?
I första artikeln på första sidan, om Michael Jacksons död, skriver dagens nyheter om hur coronern bekräftat detta. Samma sak verkar finnas på de flesta svenska nyhetssidor.
Ctrl-C, Ctrl-V, kan man inte skriva själv så får man kopiera!
Ctrl-C, Ctrl-V, kan man inte skriva själv så får man kopiera!
fredag 21 augusti 2009
På toppen av Sverige
Efter Singi bar resan mot Kebnekaise genom Singivagge. Singivagge löper mellan Singitjåkka och Liddopakte, både branta mäktiga fjäll. Liddopakte är alldeles rostbrunt, troligtvis av järnmalm. Vi får hoppas att ingen svag politiker i framtiden faller för kapitalismens tryck och öppnar detta vackra landskap för exploatering. Sträckan mot Kebnekaise kändes i övrigt mycket som en transportstäcka, vädret var grått och trist med lätt snålblåst. Det var också svårt att hitta lä för rast på vägen.
Mycket av tiden gick åt att funderat över morgondagens evenemang. Toppturen. Denna tur är enligt mig den enda anledningen att besöka Kebnekaise fjällstation. Denna station är mer ett hotell dit helikopterturerna går reguljärt. Hotellet har en udda standard. Det är svårt att hitta en toalett, än svårare en som är städad. Faktum är att det var trevligare på dassen ute på fjället. Det finns en fin bastu med duschar, där varmvattnet tar slut vid 5-6-tiden på kvällen. I matväg finns endast en restaurang där väldigt bra mat serveras i extremt begränsad mängd. Förutom sillbuffén, där man ska se till att äta sig mätt. Ett mättande prisvärt husmansalternativ saknas. Naturen runt stationen är dessutom hårt åtgången. Vid färden från Singi hittades ungefär samtidigt som mobiltelefontäckning det första skräpet, undanstoppat under ett stenblock lämpligt för rast.
När vi kom fram såg vi till att hyra kängor för tuppturen samt betala för turen i sig. Sedan var det obligatoriskt möte med guiderna för att gå igenom turen.
Efter detta blev det trerätters på rastaurangen. Tillsammans med någon öhl blev det en perfekt nedvarvning inför den intensiva sovningen inför morgondagen.
Då solen gick upp gjorde även jag det (eller strax efter). En rejäl frukost skulle intas. Dock inte för en deltagare som fått ont i magen inför toppturen. Sedan bar det iväg strax före 8. Tio timmar hade vi framför oss. Vi började med att gå fram till foten på berget. Hela färden var upplagd i intervaller, 25 minuter arbete, 5 minuter vila. Guiden höll tempot, vilket inledningsvis verkar lågt, dock fanns det en anledning till detta. Vid varje paus gav guiderna oss tips och kollade av att alla var i form.
När allvaret började kom inledningsvis dagens stora ansträngning. Ca. en timme stark stigning, hur mycket det var minns jag inte. Tidigt klev två personer av och vände. En äldre man som gjort turen tidigare (20 år sedan) samt en ur vår grupp som under vandringen varit den som kommit fram först varje dag. Anledningen fick vi aldrig.
Stigningen gjordes under tystnad. I samma tempo som tidigare. Jag hade inte mycket kläder kvar när vi kom över krönet där vi tog första lunch. L rapporterar om att "damtoan" var full med papper, *hmpf*. Efter rasten korsade vi ett moränbälte av stora stenblock.
Sedan gick vi över Björlings glaciär sammanknutna i grupper om sju personer. Detta var enormt mäktigt. När jag tidigare sett Sareks glaciärer på håll blev jag helt trollbunden, att jag sedan skulle få korsa en kändes helt fantastiskt. Glaciären var snötäckt, sprickorna syntes dock och vi fick hoppa över dem. En kille ramlade ner men kom inte så långt tack vare repet.
Väl över glaciären blev det klättring på "väggen". Detta hade jag oroat mig mest för, men gick bra. Hade dock önskat att jag haft oömmare handskar, det hade underlättat. Utan handskar hade det blivit svårt då det rann iskallt vatten på sina ställen över berget.
Väl förbi väggen var det "transportsträcka" till toppen och dess glaciär. Där fick stå på kö medans guiderna hackade fotsteg i isen och de som kommit före oss gick ner. Toppen är kan man säga inte så stor, så 4 personer åt gången kunde vara där uppe.
Sedan var det klart, bara att traska ner. Klättra nedåt, vilket var bitvis läskigare, sedan över glaciären vilket var mycket värre då en tjockt lager moln (läs: dimma) lagt sig över berget. När vi gick över glaciären såg man ingenting. Endast dundret från olika vattenströmmar i glaciären hördes.
Istället för att ta den branta backen ner så gick vi över Kebnetjåkka-glaciären. Normalt tar man på sig regnbyxor och åker på rumpan men den dåliga sikten skulle kunna innebära att vi inte stannar i tid och då hamnar man i stenramlet. Så vi fick gå istället. Det var nog tur för det var ordentligt brant. Att åka på fötterna ner för denna ojämnt snöbeklädda ismassa blev rätt tröttsamt för knäna. Och då man ramlade bar det iväg, inte så lätt att få stopp (L intygar).
När vi väl kom fram till stationen tio timmar efter avresa kändes det vi hade gjort lätt som en plätt. Men hade målet inte varit toppen på Sverige vet jag inte om jag hade haft motivation att genomföra en sådan tur, det hade helt klart varit mer ansträngande än det kändes just då. Detta märktes också rätt tydligt dagen efter på väg mot Nikkaluokta.
Mycket av tiden gick åt att funderat över morgondagens evenemang. Toppturen. Denna tur är enligt mig den enda anledningen att besöka Kebnekaise fjällstation. Denna station är mer ett hotell dit helikopterturerna går reguljärt. Hotellet har en udda standard. Det är svårt att hitta en toalett, än svårare en som är städad. Faktum är att det var trevligare på dassen ute på fjället. Det finns en fin bastu med duschar, där varmvattnet tar slut vid 5-6-tiden på kvällen. I matväg finns endast en restaurang där väldigt bra mat serveras i extremt begränsad mängd. Förutom sillbuffén, där man ska se till att äta sig mätt. Ett mättande prisvärt husmansalternativ saknas. Naturen runt stationen är dessutom hårt åtgången. Vid färden från Singi hittades ungefär samtidigt som mobiltelefontäckning det första skräpet, undanstoppat under ett stenblock lämpligt för rast.
När vi kom fram såg vi till att hyra kängor för tuppturen samt betala för turen i sig. Sedan var det obligatoriskt möte med guiderna för att gå igenom turen.
Efter detta blev det trerätters på rastaurangen. Tillsammans med någon öhl blev det en perfekt nedvarvning inför den intensiva sovningen inför morgondagen.
Då solen gick upp gjorde även jag det (eller strax efter). En rejäl frukost skulle intas. Dock inte för en deltagare som fått ont i magen inför toppturen. Sedan bar det iväg strax före 8. Tio timmar hade vi framför oss. Vi började med att gå fram till foten på berget. Hela färden var upplagd i intervaller, 25 minuter arbete, 5 minuter vila. Guiden höll tempot, vilket inledningsvis verkar lågt, dock fanns det en anledning till detta. Vid varje paus gav guiderna oss tips och kollade av att alla var i form.
När allvaret började kom inledningsvis dagens stora ansträngning. Ca. en timme stark stigning, hur mycket det var minns jag inte. Tidigt klev två personer av och vände. En äldre man som gjort turen tidigare (20 år sedan) samt en ur vår grupp som under vandringen varit den som kommit fram först varje dag. Anledningen fick vi aldrig.
Stigningen gjordes under tystnad. I samma tempo som tidigare. Jag hade inte mycket kläder kvar när vi kom över krönet där vi tog första lunch. L rapporterar om att "damtoan" var full med papper, *hmpf*. Efter rasten korsade vi ett moränbälte av stora stenblock.
Sedan gick vi över Björlings glaciär sammanknutna i grupper om sju personer. Detta var enormt mäktigt. När jag tidigare sett Sareks glaciärer på håll blev jag helt trollbunden, att jag sedan skulle få korsa en kändes helt fantastiskt. Glaciären var snötäckt, sprickorna syntes dock och vi fick hoppa över dem. En kille ramlade ner men kom inte så långt tack vare repet.
Väl över glaciären blev det klättring på "väggen". Detta hade jag oroat mig mest för, men gick bra. Hade dock önskat att jag haft oömmare handskar, det hade underlättat. Utan handskar hade det blivit svårt då det rann iskallt vatten på sina ställen över berget.
Väl förbi väggen var det "transportsträcka" till toppen och dess glaciär. Där fick stå på kö medans guiderna hackade fotsteg i isen och de som kommit före oss gick ner. Toppen är kan man säga inte så stor, så 4 personer åt gången kunde vara där uppe.
Sedan var det klart, bara att traska ner. Klättra nedåt, vilket var bitvis läskigare, sedan över glaciären vilket var mycket värre då en tjockt lager moln (läs: dimma) lagt sig över berget. När vi gick över glaciären såg man ingenting. Endast dundret från olika vattenströmmar i glaciären hördes.
Istället för att ta den branta backen ner så gick vi över Kebnetjåkka-glaciären. Normalt tar man på sig regnbyxor och åker på rumpan men den dåliga sikten skulle kunna innebära att vi inte stannar i tid och då hamnar man i stenramlet. Så vi fick gå istället. Det var nog tur för det var ordentligt brant. Att åka på fötterna ner för denna ojämnt snöbeklädda ismassa blev rätt tröttsamt för knäna. Och då man ramlade bar det iväg, inte så lätt att få stopp (L intygar).
När vi väl kom fram till stationen tio timmar efter avresa kändes det vi hade gjort lätt som en plätt. Men hade målet inte varit toppen på Sverige vet jag inte om jag hade haft motivation att genomföra en sådan tur, det hade helt klart varit mer ansträngande än det kändes just då. Detta märktes också rätt tydligt dagen efter på väg mot Nikkaluokta.
onsdag 19 augusti 2009
Mot Singi, genom vatten.
Från Kaitum gick vi sedan till Singistugorna. På vägen dit fick vi smaka på en del strapatser (av mildare typ). Dels växlade vädret med ungefär en timmes intervall mellan blåst, regn, nästintill hagel och strålande sol. Dels stod det vadning på schemat. I visade sig dock att ingen i gruppen, ej heller färdledaren, var särskilt sugen på denna övning. Jag var dock helt inställd på att detta skulle prövas nu när kontrollerade omständigheter gavs. Och så blev det med den saken!
På denna sträcka hade gruppen decimerats med två personer. Detta par hade hamnat lite udda och passade inte perfekt i arrangemanet eller gruppen. Med det vill jag inte säga att det fanns några problem och några skulle heller inte uppstått. Däremot var kvinnan i paret väldigt sugen på en dusch, så de hoppade över Singi och gick direkt till Kebnekaise, där vi senare slöt upp.
Tack vare det växlande vädret fick jag många chanser att fotografera regnbågar. Det var dock svårt att få den att passa i motivet. Försökte ta en bild med dalen, bågen och singistugorna. Då inser man hur små stugorna är, eller hur stort allt annat är.
I Singi var det massvis med folk. Då det ofta är en slutstation på den resan (förutom Kebnekaise, vilket inte är riktig vildmark) vill normalt tältande också ta del av bekvämligheterna. Men tji fick de, då golven var fulla fick vandrare med tält snällt hålla sig till dem. Under natten blev det ordentligt kallt, det kom lite snö på högre höjd och "tvättställen" på dass frös ihop. En del tältande rapporterade också om detta på morgonen.
På denna sträcka hade gruppen decimerats med två personer. Detta par hade hamnat lite udda och passade inte perfekt i arrangemanet eller gruppen. Med det vill jag inte säga att det fanns några problem och några skulle heller inte uppstått. Däremot var kvinnan i paret väldigt sugen på en dusch, så de hoppade över Singi och gick direkt till Kebnekaise, där vi senare slöt upp.
Tack vare det växlande vädret fick jag många chanser att fotografera regnbågar. Det var dock svårt att få den att passa i motivet. Försökte ta en bild med dalen, bågen och singistugorna. Då inser man hur små stugorna är, eller hur stort allt annat är.
I Singi var det massvis med folk. Då det ofta är en slutstation på den resan (förutom Kebnekaise, vilket inte är riktig vildmark) vill normalt tältande också ta del av bekvämligheterna. Men tji fick de, då golven var fulla fick vandrare med tält snällt hålla sig till dem. Under natten blev det ordentligt kallt, det kom lite snö på högre höjd och "tvättställen" på dass frös ihop. En del tältande rapporterade också om detta på morgonen.
tisdag 18 augusti 2009
I vackra Kaitum...
...har de en SPA-anläggning. Kvällen vi var där upplyste stugvärden att vattnet vid sandstranden hade en temperatur så hög som tio grader. Man hade kanske kunnat gissa på mindre men nu när jag tänker efter så studsade man inte upp så enormt fort.
Kvällen innan hade vi genomgång av karta och kompass. Meningen var att vi efter stigningen från Teusajaure skulle ha en liten orienteringsomgång på fjället också men sällskapet av dimma och regn (nästan) gjorde att intresset var svalt för detta. Vi knallade på som vanligt.
På vägen passerade vi ett dundrande vattenfall samt en hängbro. Strax innan dessa och efter en kåta, som alla missade, tog vi lunch. Då fick plötsligt någon syn på något på andra sidan jåkken, är det älg?
Framåt kvällen kom vi så fram till stugorna vid Kaitumjaure. Underbart vackert ställe! Stugan är bättre provianterad än andra stugor då den ligger mellan Kebnekaise och Saltoluokta. Så när vi kom fram blev det en öhl och lite chips. Här insåg vi också att våra försök att vara miljövänliga genom att ta tåget upp gått helt gått åt pipan med tanke på helikoptern som transporterar hit all mat och andra förnödenheter. På kvällen serverades potatismos och köttbullar. Och en öhl till.
Kvällen innan hade vi genomgång av karta och kompass. Meningen var att vi efter stigningen från Teusajaure skulle ha en liten orienteringsomgång på fjället också men sällskapet av dimma och regn (nästan) gjorde att intresset var svalt för detta. Vi knallade på som vanligt.
På vägen passerade vi ett dundrande vattenfall samt en hängbro. Strax innan dessa och efter en kåta, som alla missade, tog vi lunch. Då fick plötsligt någon syn på något på andra sidan jåkken, är det älg?
Framåt kvällen kom vi så fram till stugorna vid Kaitumjaure. Underbart vackert ställe! Stugan är bättre provianterad än andra stugor då den ligger mellan Kebnekaise och Saltoluokta. Så när vi kom fram blev det en öhl och lite chips. Här insåg vi också att våra försök att vara miljövänliga genom att ta tåget upp gått helt gått åt pipan med tanke på helikoptern som transporterar hit all mat och andra förnödenheter. På kvällen serverades potatismos och köttbullar. Och en öhl till.
måndag 17 augusti 2009
I naturen är vi alla lika?
Färdledaren hade tipsat om bastun med tillhörande tempererad (alltid 4+) dusch som stod att finnas i Teusajaure. Även i reseinformationen vi tidigare erhållit stod det att "Bastu med dopp i sjön för den som är modig". Enligt färdledaren bör man passa på att basta och duscha när man kom fram då kroppen är varm.
Men icke sa nicke!
Till min enorma förvåning visade det sig att bastun inte var som naturen, unisex. Istället var det dambastu 16-18 och herrbastu 18-20. Detta krockade såklart med faktumet att vi vad en 50/50 grupp som skall äta samtidigt någon gång samt att vi kom fram och var varma vid ungefär 16. *hmpf*. Så Laurene fick ensam njuta av bastun. Själv hänvisades jag till 19-tiden efter vi hade ätit. När varken solen eller kroppen värmer är man lagom sugen att duscha i slangen från fjällbäcken. Men det gick det med!
På kvällen blev det pasta med tomatsås och stekt bacon. Hälften av baconet käkades upp av någon som missat de övriga 14 i gruppen...
Men icke sa nicke!
Till min enorma förvåning visade det sig att bastun inte var som naturen, unisex. Istället var det dambastu 16-18 och herrbastu 18-20. Detta krockade såklart med faktumet att vi vad en 50/50 grupp som skall äta samtidigt någon gång samt att vi kom fram och var varma vid ungefär 16. *hmpf*. Så Laurene fick ensam njuta av bastun. Själv hänvisades jag till 19-tiden efter vi hade ätit. När varken solen eller kroppen värmer är man lagom sugen att duscha i slangen från fjällbäcken. Men det gick det med!
På kvällen blev det pasta med tomatsås och stekt bacon. Hälften av baconet käkades upp av någon som missat de övriga 14 i gruppen...
söndag 16 augusti 2009
Första etappen
Framme i Vakkotavare började resan på riktigt. Här blev vi uppdelade i tre arbetslag; matlagning, disk och slask. Förutom de två uppenbara så har slaskgruppen ansvaret för att rent vatten kommer in, smutsigt vatten ut och att ved huggs vid behov.
Kvällensmaten blev ris och korvstrogganoff färdig från Saltoluoktas kök. Stugan i sig rymde endast 16 personer och vi var 15. En hel del vandrare ramlade in efterhand på kvällen. För de flesta var detta slutstation och inväntan på bussen dagen efter. Färdledare PG lade sig gladeligen på golvet tillsammans med två spanjorer och en svensk. Resten satte upp sina tält även om de hoppats på en säng.
Själv somnade jag som en stock efter dagens alla intryck. Dagen efter började resan utmed Kungsleden mot Nikkaluokta. Första etappen mot Teusajaure inleddes med kraftig stigning upp på fjällplatån i Stora sjöfallets nationalpark. Under vägen kunde vi njuta av vidderna och vyerna in i Sarek med Akka-massivet och Sarektjåkka. Jag blev helt faschinerad när jag skådade min första glaciär.
Resan över fjällplatån övergick så småning till lätt sluttandes nedåt mot Teusajaure. På vägen korsade vi Gàppejåhkå. Där fanns en bro för att underlätta men den låg lite avsides från leden samt att färdledaren hänvisade oss att inte ta den. Istället fick vi "vada" över vid ledens passage.
För att ta sig till Teusajaurestugorna söderifrån korsas Teusajaure med båt. Antingen med motorbåten, som för oss ingick i arrangemanget, eller så ror man. Att ro tyckte Laurene verkade som en rolig idé. Så det gjorde vi. Och fram kom vi, till slut...
Värre var det för Rickard och Zoltan, som också fick för sig att ro. Vid sjön fanns tre båtar varav en alltid måste finnas till hands vid varje strand. Vi hade tagit en av de två vid bortre stranden. Zoltan tog den sista. Och fick ro tillbaks med den...
Kvällensmaten blev ris och korvstrogganoff färdig från Saltoluoktas kök. Stugan i sig rymde endast 16 personer och vi var 15. En hel del vandrare ramlade in efterhand på kvällen. För de flesta var detta slutstation och inväntan på bussen dagen efter. Färdledare PG lade sig gladeligen på golvet tillsammans med två spanjorer och en svensk. Resten satte upp sina tält även om de hoppats på en säng.
Själv somnade jag som en stock efter dagens alla intryck. Dagen efter började resan utmed Kungsleden mot Nikkaluokta. Första etappen mot Teusajaure inleddes med kraftig stigning upp på fjällplatån i Stora sjöfallets nationalpark. Under vägen kunde vi njuta av vidderna och vyerna in i Sarek med Akka-massivet och Sarektjåkka. Jag blev helt faschinerad när jag skådade min första glaciär.
Resan över fjällplatån övergick så småning till lätt sluttandes nedåt mot Teusajaure. På vägen korsade vi Gàppejåhkå. Där fanns en bro för att underlätta men den låg lite avsides från leden samt att färdledaren hänvisade oss att inte ta den. Istället fick vi "vada" över vid ledens passage.
För att ta sig till Teusajaurestugorna söderifrån korsas Teusajaure med båt. Antingen med motorbåten, som för oss ingick i arrangemanget, eller så ror man. Att ro tyckte Laurene verkade som en rolig idé. Så det gjorde vi. Och fram kom vi, till slut...
Värre var det för Rickard och Zoltan, som också fick för sig att ro. Vid sjön fanns tre båtar varav en alltid måste finnas till hands vid varje strand. Vi hade tagit en av de två vid bortre stranden. Zoltan tog den sista. Och fick ro tillbaks med den...
fredag 14 augusti 2009
Semestern börjar
På fredag kväll började äntligen semestern. Efter en lång sommar på kontoret hade jag tagit ledigt på fredagen för att packa men det visade sig onödigt så jag sparade den semesterdagen till, ingen vet när.
Klockan nio gick bussen som tog oss upp till Långsele och två timmar väntan på tåget vidare mot Norrland. Morgonen dagen efter vaknade vi av att tåget gled in på Gällivare C. Vi hade tänkt stanna i Gällivare över dagen för att äta lunch och titta på gropen. Men det visade sig att lokaltrafiken gick ungefär lika ofta som tågen så det sket sig och vi satte oss på bussen mot Kebnats redan vid 11. Busschaffisen verkade lite stressad och gav en hundring för lite i växel, något jag upptäckte alldeles för sent. Fram till Kebnats och båten över Langas till Saltoluokta kom vi iallafall. Väl där märktes att vi var lite udda med civila kläder och rullväska. Dessa skulle skickas dagen efter till vandringens mål.
Vi åt en billig och vettig lunch på fjällstationen och fördrev dagen med att titta på en kristen kåta, gå på rep och försöka mata den tama ripan som sprang omkring. Den hade en tendens att lägga sig på trappor där man går och Laurenes försök att gosa med den bemöttes med fräs istället för rädsla.
På kvällen inleddes evenemanget med middag med hela gruppen. Utmärkt av köket som serverade trerätters med matchande dryck. På kvällen gick färdledare PG igenom packningen.
Dagen efter blev det en dagstur till Pietsaure och dess sameviste. Där bjöds det på rökt röding och glödkakor med misstänkt jämnt utseende. Samerna som mottog oss avslöjade PG litegrann och berättade att etappen var ett "test" för om man klarar evenemanget. Det gjorde alla. När vi kommit tillbaka på eftermiddagen tog vi bussen vidare till Vakkotavare utmed Suorvadammen.
Klockan nio gick bussen som tog oss upp till Långsele och två timmar väntan på tåget vidare mot Norrland. Morgonen dagen efter vaknade vi av att tåget gled in på Gällivare C. Vi hade tänkt stanna i Gällivare över dagen för att äta lunch och titta på gropen. Men det visade sig att lokaltrafiken gick ungefär lika ofta som tågen så det sket sig och vi satte oss på bussen mot Kebnats redan vid 11. Busschaffisen verkade lite stressad och gav en hundring för lite i växel, något jag upptäckte alldeles för sent. Fram till Kebnats och båten över Langas till Saltoluokta kom vi iallafall. Väl där märktes att vi var lite udda med civila kläder och rullväska. Dessa skulle skickas dagen efter till vandringens mål.
Vi åt en billig och vettig lunch på fjällstationen och fördrev dagen med att titta på en kristen kåta, gå på rep och försöka mata den tama ripan som sprang omkring. Den hade en tendens att lägga sig på trappor där man går och Laurenes försök att gosa med den bemöttes med fräs istället för rädsla.
På kvällen inleddes evenemanget med middag med hela gruppen. Utmärkt av köket som serverade trerätters med matchande dryck. På kvällen gick färdledare PG igenom packningen.
Dagen efter blev det en dagstur till Pietsaure och dess sameviste. Där bjöds det på rökt röding och glödkakor med misstänkt jämnt utseende. Samerna som mottog oss avslöjade PG litegrann och berättade att etappen var ett "test" för om man klarar evenemanget. Det gjorde alla. När vi kommit tillbaka på eftermiddagen tog vi bussen vidare till Vakkotavare utmed Suorvadammen.
torsdag 13 augusti 2009
Björn åker på däng!
Ambitionen att vinna kan ibland få katastrofala konsekvenser. Vanligt förekommande är fusk och att leka domare. Ibland utbryter dock handgemäng. Märk väl att inget rödvin landade varken på marken eller på Björns vita skjorta!
tisdag 11 augusti 2009
torsdag 30 juli 2009
Fisheye
Vid firandet av ett bröllop tidigare i sommar så fick jag chansen att prova fotografera med ett Fisheye-objektiv och fick genast mersmak. Detta är en så rolig optisk leksak att den borde finnas i min kameraväska. Dock finns det en del problem med detta. I helgen diskuterade jag objektivets egenskaper med min far och belyste de konstiga effekterna man kan få i ett dyligt objektiv. Framförallt kanske man tänker på allting som blir snett, men det har också en del problem med vad som kallas "purple fringe". Hur detta uttryck kommit till liv vet jag inte men det visar sig att det är egentligen kromatisk aberration. Detta uppstår som kanter av färgdistorsion (oftast lila) i skarpa kontrastkanter. Detta eftersom ljus i olika våglängder bryts med olika index i linsen. Dyrare linser har ett asfäriskt element för att reducera detta.
Jag hittade ett test av linsen i fråga och där påpekas precis de effekter jag fick. På detta foto kan man se lila områden kring vita objekt vid huset och här bisarra effekter runt skogen.
Denna effekt är vanligt förekommande runt lysrörslampor då dessa generar ett ljus mycket nära det ultravioletta samt får en skarp kontrast-kant runt sig. På detta foto framgår detta tydligt. Man kan även se det som kallas för "sensor blooms" vilket beror på en svaghet/defekt i sensorn i min kamera, detta är något som kan variera mellan kameror av samma modell.
Med ett objektiv med asfäriskt element så minskar purple fringe vilket kan jämföras med detta foto taget med ett Sigma 28mm/1.8 EX DG. Effekten minskas också genom att dra ner bländaren, här syns inte purple fringe i lampen, sensor bloom har minskat och även linsreflektionen är mindre inkräktande i bilden.
Försökte framkalla effekten med min Sony Ericsson K810i också. Först ett utan justering sedan ett överexponerat för att försöka få med något som det finns kontrast emot. Men man kan bara konstatera att kameran är skit, trots sina 3 miljoner pixlar.
Till slut lyckades jag ladda min gamla Canon Ixus v2 för att testa med den också. Och resultatet, förvånansvärt bra. En svag linje, flamma och reflektion men inte alls samma skärpa eller kontrastomfång. De svaga CA-effekterna kan bero delvis på att jag inte lyckades ställa slutaren, så den knep ihop lite.
Jag hittade ett test av linsen i fråga och där påpekas precis de effekter jag fick. På detta foto kan man se lila områden kring vita objekt vid huset och här bisarra effekter runt skogen.
Denna effekt är vanligt förekommande runt lysrörslampor då dessa generar ett ljus mycket nära det ultravioletta samt får en skarp kontrast-kant runt sig. På detta foto framgår detta tydligt. Man kan även se det som kallas för "sensor blooms" vilket beror på en svaghet/defekt i sensorn i min kamera, detta är något som kan variera mellan kameror av samma modell.
Med ett objektiv med asfäriskt element så minskar purple fringe vilket kan jämföras med detta foto taget med ett Sigma 28mm/1.8 EX DG. Effekten minskas också genom att dra ner bländaren, här syns inte purple fringe i lampen, sensor bloom har minskat och även linsreflektionen är mindre inkräktande i bilden.
Försökte framkalla effekten med min Sony Ericsson K810i också. Först ett utan justering sedan ett överexponerat för att försöka få med något som det finns kontrast emot. Men man kan bara konstatera att kameran är skit, trots sina 3 miljoner pixlar.
Till slut lyckades jag ladda min gamla Canon Ixus v2 för att testa med den också. Och resultatet, förvånansvärt bra. En svag linje, flamma och reflektion men inte alls samma skärpa eller kontrastomfång. De svaga CA-effekterna kan bero delvis på att jag inte lyckades ställa slutaren, så den knep ihop lite.
måndag 27 juli 2009
Vetenskapen triumferar
Annika Dahlqvist har blivit känd som författare av en bok som mer eller mindre är baserad på teorierna bakom Robert Atkins diet. Detta är 40 år gammalt stoff som ältats på vetenskaplig nivå sedan dess.
Annika har inga vetenskapliga studier som backar hennes påstående utöver den egna erfarenheten. Trots detta väljer Svenska Dagbladet att vända sig till henne om kommentarer till en artikel om nya rön inom ämnet. Där svarar hon också lika vetenskapligt: Enligt mina erfarenheter stämmer inte detta.
Synd att jag inte har mer insikt i debatten. Vore intressant att se hur forskare på området ställer sig till den uppmärksamhet hon får i media. I läkartidningen (som jag har lyckan att få i brevlådan) kan man läsa åtskilliga kritiska artiklar till den väg som Annika valt. Dock finns även artiklar till hennes försvar.
Annika har inga vetenskapliga studier som backar hennes påstående utöver den egna erfarenheten. Trots detta väljer Svenska Dagbladet att vända sig till henne om kommentarer till en artikel om nya rön inom ämnet. Där svarar hon också lika vetenskapligt: Enligt mina erfarenheter stämmer inte detta.
Synd att jag inte har mer insikt i debatten. Vore intressant att se hur forskare på området ställer sig till den uppmärksamhet hon får i media. I läkartidningen (som jag har lyckan att få i brevlådan) kan man läsa åtskilliga kritiska artiklar till den väg som Annika valt. Dock finns även artiklar till hennes försvar.
onsdag 22 juli 2009
Telefonförsäljare
Ringde precis en telefonförsäljare från öh, vet inte, hade något med bredbandsbolaget att göra iallafall. På vår IP-telefon dessutom (första gången!). Ville pracka på mig ett abonnemang såklart...
Normalt sett brukar jag hata telefonförsäljare. Men just denna lät så genuint glad att jag bara inte kunde bli upprörd. Är det nästa generation som satts in nu i kristider?
Normalt sett brukar jag hata telefonförsäljare. Men just denna lät så genuint glad att jag bara inte kunde bli upprörd. Är det nästa generation som satts in nu i kristider?
onsdag 15 juli 2009
Konsulter är dyra...
...och överlag verkar de även djävulskt dåliga. Jag jobbar just nu med att försöka få ett banksystem (!!!) som vi just tagit över förvaltningen på att gå runt.
Ikväll får jag min nattsömn tack vare att jag "fixat" ett problem med en minnesläcka. Språket? C#.NET. Där ska man inte kunna få minnesläckor. Men de kassa djävlarna, som säkert tog tusenlappen i timmen för att skriva detta system, har trots det lyckats skapa program som får slut på resurser för att det inte frigör dem.
Tydligen har sjukvården samma problem. Staffettläkare är beviset på att den som är kass måste sko sig på att han är oumbärlig (existerar inom IT också). Hörsägen och undersökningar visar att inhyrd personal oftast gör ett riktigt kasst jobb trots att de kostar mycket mer.
Hyckleri det är vad det är!
Ikväll får jag min nattsömn tack vare att jag "fixat" ett problem med en minnesläcka. Språket? C#.NET. Där ska man inte kunna få minnesläckor. Men de kassa djävlarna, som säkert tog tusenlappen i timmen för att skriva detta system, har trots det lyckats skapa program som får slut på resurser för att det inte frigör dem.
Tydligen har sjukvården samma problem. Staffettläkare är beviset på att den som är kass måste sko sig på att han är oumbärlig (existerar inom IT också). Hörsägen och undersökningar visar att inhyrd personal oftast gör ett riktigt kasst jobb trots att de kostar mycket mer.
Hyckleri det är vad det är!
lördag 4 juli 2009
onsdag 1 juli 2009
onsdag 17 juni 2009
Äntligen garderob!
Efter liv i halvt kaos i snart ett halvår börjar vi äntligen nå dit vi siktade redan från första dagen. Efter ommålning (inkl. mycket grundarbete) börjar vi nu komma igång ordentligt med garderoben. Konstruktionen grundar sig i två PAX-stommar från ikea som fanns i lägenheten när vi flyttade in. Dessa kompletteras med snickerier och galgstänger för att bilda en komplett garderob. Så småningom även bakom skjutdörrar.
De flesta attiraljer inhandlades i helgen. Däribland några kompletterande delar till PAX. Dock var hyllplanen slut, som om de vore de mest udda delarna i systemet...
L har också fått en barndomsdröm uppfylld, nämligen en sticksåg. Detta har hon drömt om sedan hon som liten såg sin halvsyster såga fram en gitarr.
De flesta attiraljer inhandlades i helgen. Däribland några kompletterande delar till PAX. Dock var hyllplanen slut, som om de vore de mest udda delarna i systemet...
L har också fått en barndomsdröm uppfylld, nämligen en sticksåg. Detta har hon drömt om sedan hon som liten såg sin halvsyster såga fram en gitarr.
lördag 13 juni 2009
Seriöst SMHI!
Utifrån prognosen ställdes helgens aktiviteter in. Och de har fortfarande mage att hävda att det kommer att regna hela dagen i Sundsvall...
lördag 25 april 2009
La moule en folie
Vi råkar befinna oss i Paris över helgen då vi haft en liten event med graduate-programmet på huvudkontoret. Igår kväll var vi på "Le chien qui fume", den rökande hunden och åt med hela gänget. Det var en lite speciell restaurant med udda komponerad meny. Förrätten var smakrik, huvudrätten utmärkt och efterrätten gigantisk (äppelkaka typ).
Dagens fina väder har vi som jobbat missat (inte våra respektive) eftersom vi suttit på kontoret och träffat en massa viktiga människor. Däribland koncern-vd:n.
Framåt eftermiddagen släpade vi oss iväg mot Montparnasse för att försöka få tag på en öl. Blev som vanligt lite snäsigt bemött eftersom vi inte ville äta något men lyckades till slut få något att dricka. Efter öhlen klev vi in på restaurangen där vi bokat bord, den galna musslan. Där var servicen kass. En gammal gubbe sprang runt och yrade och mumlade. Jag beställde en skaldjurstallrik. Det var jättegott men jag hoppas jag inte blir sjuk för jag känner viss tveksamhet inför färskheten i varorna. Sen när vi skulle betala så blev det intressant, det var nämligen väldigt komplicerat att dela upp notan... Men men, vi tog oss iväg och de såg nöjda ut. Och maten verkade de flesta ha tyckte om.
Imorgon ska vi titta på glaspyramiden samt X antal kyrkor (utifrån) innan vi landar på centre george pompidou, där det blir modern konst för hela slanten...
Dagens fina väder har vi som jobbat missat (inte våra respektive) eftersom vi suttit på kontoret och träffat en massa viktiga människor. Däribland koncern-vd:n.
Framåt eftermiddagen släpade vi oss iväg mot Montparnasse för att försöka få tag på en öl. Blev som vanligt lite snäsigt bemött eftersom vi inte ville äta något men lyckades till slut få något att dricka. Efter öhlen klev vi in på restaurangen där vi bokat bord, den galna musslan. Där var servicen kass. En gammal gubbe sprang runt och yrade och mumlade. Jag beställde en skaldjurstallrik. Det var jättegott men jag hoppas jag inte blir sjuk för jag känner viss tveksamhet inför färskheten i varorna. Sen när vi skulle betala så blev det intressant, det var nämligen väldigt komplicerat att dela upp notan... Men men, vi tog oss iväg och de såg nöjda ut. Och maten verkade de flesta ha tyckte om.
Imorgon ska vi titta på glaspyramiden samt X antal kyrkor (utifrån) innan vi landar på centre george pompidou, där det blir modern konst för hela slanten...
fredag 17 april 2009
Olagligt!
Idag fastslog en svensk tingsrätt att det är olagligt att med länkar på internet. Att klicka på en länk kan nämligen leda till att man begår något olagligt. T.ex. så skulle jag kunna hamna i fängelse för att länka till Googles söksida.
Och vart är det liberala partiet i debatten? Viner reinfeldts piska så hårt?
Och vart är det liberala partiet i debatten? Viner reinfeldts piska så hårt?
söndag 12 april 2009
Nygrillat
Påsken inleddes på fredag, då man tydligen inte ska arbeta. Men i den svenska kommersen har de fattat att när folk inte jobbar har de tid att konsumera. Och hur många i Sverige bryr sig ärligt talat om att någon kille vars pappa blev bedragen (av en gud, enligt mamman) dog på ett jobbigt sätt och att detta skall "firas" nu i dagarna?
På bauhaus hade de öppet, så där köpte vi ett golv till balkongen. Men läggningen fick vänta för först skulle vi inrikta oss på att inte göra så mycket någon dag i hembyggden.
Idag söndag kom vi åter och kompletterade fredagens införskaffande med en grill. Dessutom lite andra prylar som tydligen var heeeelt nödvändiga. Grill blev det iallafall så jag är nöjd.
Eftermiddagen gick åt att lägga golvet och köpa mat till grillen. Frugan skruvade ihop utemöblerna. Blev kanske lite väl mycket trä...
Kvällen avslutades med den första grillningen på den nya balkongen med det nya golvet och de nya möblerna tillhörandes den nya lägenheten i vår nya hemort i den sprillans nya grillen, detta år.
På bauhaus hade de öppet, så där köpte vi ett golv till balkongen. Men läggningen fick vänta för först skulle vi inrikta oss på att inte göra så mycket någon dag i hembyggden.
Idag söndag kom vi åter och kompletterade fredagens införskaffande med en grill. Dessutom lite andra prylar som tydligen var heeeelt nödvändiga. Grill blev det iallafall så jag är nöjd.
Eftermiddagen gick åt att lägga golvet och köpa mat till grillen. Frugan skruvade ihop utemöblerna. Blev kanske lite väl mycket trä...
Kvällen avslutades med den första grillningen på den nya balkongen med det nya golvet och de nya möblerna tillhörandes den nya lägenheten i vår nya hemort i den sprillans nya grillen, detta år.
torsdag 9 april 2009
Micro$oft crap
Jag har under de senaste månaderna haft den stora äran att bekanta mig med det språk som microsoft försöker på hela världen att använda. C# (uttalas C-Galler, eftersom det har en massa hål).
Idag upptäckte jag en riktigt fin egenskap, feature eller vad man nu ska kalla det. C# tillhör familjen strikt-typade språk. Ett sådant språk tillåter inte att man blandar äpplen och päron, så att man tidigt upptäcker sina slarvfel.
Dock visar det sig att C# ibland inte orkar bry som om att kolla detta och håller tyst, så får man upptäcka det när produkten är levererad och installerad istället.
onsdag 18 mars 2009
tisdag 10 mars 2009
Spotify...
Hittade en rolig funktion i klienten för Spotify idag. Man kan dölja filer som inte "finns tillgängliga". Med andra ord, musik som försvunnit sedan spotify lanserades som beta. Denna funktion är ikryssad från början. Jag hade märkt att musik jag lyssnat på tidigare inte fanns längre, men kunde inte säga precis vilken. Nu kan jag det. Hittade detta exempel som visar på ungefär vilken nivå borttagandet av musik faktiskt ligger. Borttagna låtar i rött. Nu blir det nog att återgå till The Pirate Bay igen.
söndag 8 mars 2009
Levande batterier
Egentligen skulle det vara ett inlägg om fräsar, sågar och lister här. Jag har införskaffat fyra uppsättningar batterier till min kamera. Egentligen är det två, eftersom blixten tar lika många batterier den med. Totalt blir det 16 laddningsbara AA-batterier så att jag ska slippa attans-nu-är-batteriet-tomt-när-jag-vill-använda-kameran-problematiken.
Numera finnes endast nio (9) batterier kvar. Hur är det det möjligt att laddningsbara batterier försvinner hela tiden? Finns det någon därute som känner igen detta fenomen? Är det samma mystiska kraft som får en vackert hoprullad elkabel att trassla ihop sig så fort man vänder ryggen till?
Laddningsbara batterier har massvis med fiffiga egenskaper som man kan läsa på deras förpackningar. Olika förkortningar beskriver det fysiska innehållet och de har oftast egenskaper som super blabla, ultra yaddayadda och mischmasch free. Nu undrar jag när det kommer säkra batterier? Då menar jag inte som Microsoft, där säkerhet är att tillverkaren har full kontroll på sin produkt, utan helt enkelt att den inte rymmer. Jag vill gärna se nyckelordet secure när jag köper batterier nästa gång. Och det lär bli inom kort!
Numera finnes endast nio (9) batterier kvar. Hur är det det möjligt att laddningsbara batterier försvinner hela tiden? Finns det någon därute som känner igen detta fenomen? Är det samma mystiska kraft som får en vackert hoprullad elkabel att trassla ihop sig så fort man vänder ryggen till?
Laddningsbara batterier har massvis med fiffiga egenskaper som man kan läsa på deras förpackningar. Olika förkortningar beskriver det fysiska innehållet och de har oftast egenskaper som super blabla, ultra yaddayadda och mischmasch free. Nu undrar jag när det kommer säkra batterier? Då menar jag inte som Microsoft, där säkerhet är att tillverkaren har full kontroll på sin produkt, utan helt enkelt att den inte rymmer. Jag vill gärna se nyckelordet secure när jag köper batterier nästa gång. Och det lär bli inom kort!
onsdag 4 mars 2009
Fullt direkt
I helgen låg vi verkligen inte på latsidan. Målsättningen var precis som för väldigt många andra svenskar (lärde jag mig i lördags) att bränna lönen.
Lördagen spenderades på Birsta. Där uppsöktes först Jysk. Där handlar jag aldrig mer och det gör mig så arg att jag inte orkar ta upp det innan följetången är över... Sedan hann vi med systembolaget samtidigt som Ikea. Emil fyndade nya riktigt fina pjäxor och vi hann käka korv och utsökt gulasch på Ica Maxi. Sen kom dagens stora händelse Bauhaus, ååååhhh. Det tog tid det. Trevlig men kanske inte lika snabb personal men efter några timmar var det färdigt. Allt som behövs för att bygga om en klädkammare inhandlades och lönen tog schlutt.
På morgonen begick vi samma misstag som vanligt när vi gör om något. Vi river ner det gamla och konstaterar sedan att vi skulle ha tagit en före-bild. Så det blir ingen sådan, men jag kan säga att det fanns en lång hylla och klädstång innan. Och en stapel/hög med saker.
Lördag kväll blev bastukväll. Det behövde jag innan söndagen...
Min slagborrmaskin är gjord av ClasOhlssonTech och kostade 200kr. Jag tror att det låga priset kommer av att "slag" endast är ett ljud den gör. Detta har funkat bra hittills då jag bara borrat ett á två hål åt gången i vad som kanske inte varit så jättehård betong. I söndags tog det mig 7 timmar att borra 20 hål. Detta eftersom borren måste svalna och jag vila mellan varje halva hål, detta trots mina regelbundna bodypump-pass.
Upp kom de iallafall. Hyllor i massor, så nu har vi ordning på väggen istället för på golvet.
Och har ni hört mig på radion i veckan så hörde ni fel. På Gustafs efternamn alltså.
Lördagen spenderades på Birsta. Där uppsöktes först Jysk. Där handlar jag aldrig mer och det gör mig så arg att jag inte orkar ta upp det innan följetången är över... Sedan hann vi med systembolaget samtidigt som Ikea. Emil fyndade nya riktigt fina pjäxor och vi hann käka korv och utsökt gulasch på Ica Maxi. Sen kom dagens stora händelse Bauhaus, ååååhhh. Det tog tid det. Trevlig men kanske inte lika snabb personal men efter några timmar var det färdigt. Allt som behövs för att bygga om en klädkammare inhandlades och lönen tog schlutt.
På morgonen begick vi samma misstag som vanligt när vi gör om något. Vi river ner det gamla och konstaterar sedan att vi skulle ha tagit en före-bild. Så det blir ingen sådan, men jag kan säga att det fanns en lång hylla och klädstång innan. Och en stapel/hög med saker.
Lördag kväll blev bastukväll. Det behövde jag innan söndagen...
Min slagborrmaskin är gjord av ClasOhlssonTech och kostade 200kr. Jag tror att det låga priset kommer av att "slag" endast är ett ljud den gör. Detta har funkat bra hittills då jag bara borrat ett á två hål åt gången i vad som kanske inte varit så jättehård betong. I söndags tog det mig 7 timmar att borra 20 hål. Detta eftersom borren måste svalna och jag vila mellan varje halva hål, detta trots mina regelbundna bodypump-pass.
Upp kom de iallafall. Hyllor i massor, så nu har vi ordning på väggen istället för på golvet.
Och har ni hört mig på radion i veckan så hörde ni fel. På Gustafs efternamn alltså.
tisdag 3 mars 2009
Freddy på besök
I morgon kommer vår kära statsminister Fredrik Reinfeldt att besöka oss på jobbet. Han har nog ledsnat på att åka på besök hos stora pengatiggande företag med misslyckad affärsmodell så han har tagit sig en sväng till Norrland för att hälsa på ett företag som expanderar under lågkonjunkturen.
Eftersom ledningen sitter i Stockholm så kommer de också hit för att ta hand om honom. De brukar faktiskt röra sig i "korridorerna" här rätt ofta så där behöver man inte lyfta på ögonbrynen.
Nu måste jag gå igenom garderoben ordentligt och se om jag kan hitta en röd skjorta med en stjärna på att komplettera palestina-schalen och fracken med.
Eftersom ledningen sitter i Stockholm så kommer de också hit för att ta hand om honom. De brukar faktiskt röra sig i "korridorerna" här rätt ofta så där behöver man inte lyfta på ögonbrynen.
Nu måste jag gå igenom garderoben ordentligt och se om jag kan hitta en röd skjorta med en stjärna på att komplettera palestina-schalen och fracken med.
onsdag 25 februari 2009
QuakeLive?
En kollega provade Quake Live idag. Den nya stora hajpen från id software. Kort sammanfattat kan man säga att skillnaden mellan Quake Live och Quake III Arena är att man måste ha en browser installerad...
måndag 16 februari 2009
Eurocard is the shit
Jag har två visa-kort från Nordea. Inget av dem fungerar att betala för en sketen annons på blocket. Mitt Eurocard, som jag fått på jobbet, det funkar perfa!
Anmärkas kan också vid misslyckad betalning så faller blocket tillbaka på telefonbetalning. Dock funkar inte detta med något av de fyra abonnemang vi har i huset.
Anmärkas kan också vid misslyckad betalning så faller blocket tillbaka på telefonbetalning. Dock funkar inte detta med något av de fyra abonnemang vi har i huset.
Återvinning
I vår bostadsrättsförening verkar det inte finnas en tanke på källsortering. Åtminstone har vi ännu inte hittat var sopsorteringen är och därför är vi tvungna att traska till bostadsområdets sopsortering. Som "tur" är ligger denna på vägen till mitt jobb.
Så i morse tog jag systemet-påsen med maten i ena handen och påsen med pappersförpackningar i den andra gav mig iväg mot dagsverket. På vägen så traskar en man förbi mig. I ena handen har han en systemet-påse i en handen och en ICA-kasse i den andra. Och tänka sig, han gick också förbi sopstationen och sorterade lite på morgonkvisten.
Undrar om han är lika bitter som mig på att man nästan måste köpa en bil för att kunna källsortera i Sundsvall?
Så i morse tog jag systemet-påsen med maten i ena handen och påsen med pappersförpackningar i den andra gav mig iväg mot dagsverket. På vägen så traskar en man förbi mig. I ena handen har han en systemet-påse i en handen och en ICA-kasse i den andra. Och tänka sig, han gick också förbi sopstationen och sorterade lite på morgonkvisten.
Undrar om han är lika bitter som mig på att man nästan måste köpa en bil för att kunna källsortera i Sundsvall?
söndag 15 februari 2009
Blå himmel
Med det nya objektivet så köpte jag som bekant ett värdelöst UV-filter men även ett polarisationsfilter. Eftersom objektivet har liten filtergänga, 49mm, så kan även ett dyrare filter ligga inom de ekonomiska ramarna. Därför köpte jag ett B+W polariseringsfilter. Och detta var faktiskt inte fy och skam. På vägen till jobbet förra veckan så testade jag litegrann, underbart väder den morgonen. Insåg snabbt att filtret gjorde ett bra jobb. Tog två bilder (1,2) med referenser (1,2). Det var lite krångligt att ta de bilderna i 20 kallgrader, tumvantar och med ett pluttigt objektiv.
Mera filter
För att besvara den anonyma kommentaren på förra inlägg så har jag tagit några jämförelsebilder med ett Hoya HMC UV-filter. ( SP Hoya,SP Hoya,SP Hoya ) . Observera dock att det är tagit med ett annat objektiv, har annan vitbalansinställning (efterjusterat...) och högre iso...
Nästa gång ska jag nog köpa ett riktigt dyrt UV-filter och se om det kan bli bättre...
På vissa bilder ser man tydligt lila flammor och var som kan liknas vid kromatisk abberation. Hittade ett intressant blog-inlägg om detta fenomen, eller rättare sagt defekt i kamerans sensor.
Nästa gång ska jag nog köpa ett riktigt dyrt UV-filter och se om det kan bli bättre...
På vissa bilder ser man tydligt lila flammor och var som kan liknas vid kromatisk abberation. Hittade ett intressant blog-inlägg om detta fenomen, eller rättare sagt defekt i kamerans sensor.
onsdag 11 februari 2009
Nytt objektiv
Idag fick jag ett nytt objektiv. Eller fick och fick, gratis var det ju icke. Jahopp, och vad är det som gör att detta är ett objektiv som absolut måste finna i fotoväskan? Jo, det är litet. Det är så litet att det inte sticker ut framför den inbyggda blixten i kameran. Man skulle nästan kunna säga att det helt enkelt inte sticker ut. Utmärkt för krogen och på fjället?
Till objektivet köpte jag omedelbums också ett UV-filter och ett polarisationsfilter. Denna gång lade jag en lite större slant på polariseringsfiltret, ska bli spännande att testa så fort jag har tid att plåta blåhimmel! UV-filtret är som bekant meningslöst på en digitalkamera eftersom det sitter en UV-behandling på sensorn (tydligen). Men filtret är mycket billigare än objektivet och lämpligt att ta första smällen om något händer. Så jag köpte ett riktigt jävla billigt UV-filter, Scandinavian Photos omdöpta noname-filter. Och det är skit, detta fina filter gör inget annat är mitt objektiv tjockare och målar gröna fula reflektioner på mina bilder. Tog så klart en referensbild utan filtret. Observera att trixat lite med vitbalansen, har just upptäckt hur underbart det är med RAW och är därför tvungen att testa lite :)
Och jo, förra helgen var jag i Åre. Fattar fortfarande inte varför alla tjatar om Åre. Nu är iallafall det avklarat.
onsdag 4 februari 2009
Vilse i spåret
I söndags var vädret underbart. Blå himmel och 12 minusgrader. Perfekt för en skidtur. Nu är det så sorgligt att min sambo bara har sportskidor (läs: skejt) och sådana spår finns det inte så mycket av i Sverige i allmänhet. Så jag fick ge mig iväg ensam för att försöka hitta ett.
Utanför Sundsvall finns massvis med skidspår. Så jag tänkte att jag åker på upptäcktsfärd så hittar jag säkert ett skejtingspår. Under färden upptäckte några detaljer. Dels så finns inga avståndsskyltar. Och inga riktningsskyltar. Och jag hade ingen karta. Och det är inte ett nät av skidspår, det är en kabelhärva.
Så jag åkte vilse. Tur var att att solen sken så jag visste när jag var på väg åt rätt håll. Denna gång var jag smart nog att inte ta någon "genväg". Alla andra i spåret var på lika bra humör som mig så det blev mycket hejjande och småsnack när jag stannade och fotade, så trots smärtor i armarna tog jag mig vidare i spåret.
Tre timmar efter avfärd var jag äntligen hemma.
Utanför Sundsvall finns massvis med skidspår. Så jag tänkte att jag åker på upptäcktsfärd så hittar jag säkert ett skejtingspår. Under färden upptäckte några detaljer. Dels så finns inga avståndsskyltar. Och inga riktningsskyltar. Och jag hade ingen karta. Och det är inte ett nät av skidspår, det är en kabelhärva.
Så jag åkte vilse. Tur var att att solen sken så jag visste när jag var på väg åt rätt håll. Denna gång var jag smart nog att inte ta någon "genväg". Alla andra i spåret var på lika bra humör som mig så det blev mycket hejjande och småsnack när jag stannade och fotade, så trots smärtor i armarna tog jag mig vidare i spåret.
Tre timmar efter avfärd var jag äntligen hemma.
onsdag 28 januari 2009
måndag 12 januari 2009
På franska!
Jag har av någon underlig anledning hittat en blog på franska som verkar helt ok. Dessutom har den ett tyskt namn. Knepigt. Personen bakom skriver med ett bra språk så det ger mig bra övning. Dessutom var de två senaste inläggen inte så tokiga innehållsmässigt heller.
På jobbet idag ramlade jag ner i franska fällan. Jag skulle prata om matlådor och råkade uttala tupperware på franska. Svårt att skriva men det blir ungefär typpärvoar.
På jobbet idag ramlade jag ner i franska fällan. Jag skulle prata om matlådor och råkade uttala tupperware på franska. Svårt att skriva men det blir ungefär typpärvoar.
fredag 9 januari 2009
Chiabatta con Arne
Ikväll blev en riktigt misslyckad kväll köksmässigt. Allting började egentligen i morse. Jag kunde då konstatera att det var slut på matbröd, som om jag inte visste det redan. Så det är bara till att baka nytt.
Ikväll blev det så dags. Efter en tur till affären så hade jag införskaffat vad som behövdes. Kvällens köksuppdrag: Chili con carne och chiabatta. Flickvännen bakade chiabatta för några veckor sedan, och det var riktigt gott. Men det var inte chiabatta, ni vet sådär bubbligt och segt som bara svenskt butiksbakat bröd kan bli. Så jag ville försöka själv. Recept införskaffade jag på google och där även översättningstabellen från gram till deciliter. Som vi alla vet så är internet ingen pålitlig källa. Dock lyckades jag snappa upp att chiabatta betyder toffel på italienska, vad nu det har med svenskt bröd att göra?!?
Jag satte igång med chili och chibi. Chilin puttrade på och det gjorde hushållsmaskinen också så gott den kunde tills det började lukta brännt gummi om den. Då konstaterade jag att degen var klar och ställde in den i kylen med plast över så den skulle få sura till sig.
Chili blev jätteäcklig. Smakade bara socker! Då blev jag less och sökte efter syndabock. Det blev eldorados vita bönor som fick ta smällen. Jag tittade på innehållsförteckningen: Bönor (44%), vatten, tomatpuré (2%), socker ... Just det, socker. Jag spetsade med en burk "riktiga" tomater, så blev det bra, tyckte väl det var något som saknades.
Några timmar senare gjorde jag återbesök i kylen och hittade en nästan exploderad deg. Så jag såg till att baka ut den. Nu ligger den i ugnen, hoppas det är gott imorgon för det kommer att bli en laddad dag.
Här följer mitt recept på chiabatta (hittat på google):
Tag 8 dl vatten. Blanda med slumpmässigt mycket vetemjöl och rådsikt (rågsikt består av 60% mjöl så det blir extra slumpmässigt) och dutta i en gnutta landbrödsmjöl. Andra ingredienser som behövs är; jäst, honug, olivolja och salt. Kör en kvart i maskinen. Om mjölet inte gör så att maskinen stannar, tillsätt mer och öka farten. När den stannar tillsätt vatten. Kör lite till, helst fort (det funkar faktiskt bra!). Täck över degen och ställ den i kylen, tills dagen efter eller när du inte vill ha mer deg i din kyl. Sen kan du baka ut den, rör den så lite som möjligt för att få kvar bubblorna. Skär den på italienska för att få de rätta kanterna. Grädda i ugnen på 200 grader (anpassa efter ugnens kvalitet) tills det är färdig.
Ikväll blev det så dags. Efter en tur till affären så hade jag införskaffat vad som behövdes. Kvällens köksuppdrag: Chili con carne och chiabatta. Flickvännen bakade chiabatta för några veckor sedan, och det var riktigt gott. Men det var inte chiabatta, ni vet sådär bubbligt och segt som bara svenskt butiksbakat bröd kan bli. Så jag ville försöka själv. Recept införskaffade jag på google och där även översättningstabellen från gram till deciliter. Som vi alla vet så är internet ingen pålitlig källa. Dock lyckades jag snappa upp att chiabatta betyder toffel på italienska, vad nu det har med svenskt bröd att göra?!?
Jag satte igång med chili och chibi. Chilin puttrade på och det gjorde hushållsmaskinen också så gott den kunde tills det började lukta brännt gummi om den. Då konstaterade jag att degen var klar och ställde in den i kylen med plast över så den skulle få sura till sig.
Chili blev jätteäcklig. Smakade bara socker! Då blev jag less och sökte efter syndabock. Det blev eldorados vita bönor som fick ta smällen. Jag tittade på innehållsförteckningen: Bönor (44%), vatten, tomatpuré (2%), socker ... Just det, socker. Jag spetsade med en burk "riktiga" tomater, så blev det bra, tyckte väl det var något som saknades.
Några timmar senare gjorde jag återbesök i kylen och hittade en nästan exploderad deg. Så jag såg till att baka ut den. Nu ligger den i ugnen, hoppas det är gott imorgon för det kommer att bli en laddad dag.
Här följer mitt recept på chiabatta (hittat på google):
Tag 8 dl vatten. Blanda med slumpmässigt mycket vetemjöl och rådsikt (rågsikt består av 60% mjöl så det blir extra slumpmässigt) och dutta i en gnutta landbrödsmjöl. Andra ingredienser som behövs är; jäst, honug, olivolja och salt. Kör en kvart i maskinen. Om mjölet inte gör så att maskinen stannar, tillsätt mer och öka farten. När den stannar tillsätt vatten. Kör lite till, helst fort (det funkar faktiskt bra!). Täck över degen och ställ den i kylen, tills dagen efter eller när du inte vill ha mer deg i din kyl. Sen kan du baka ut den, rör den så lite som möjligt för att få kvar bubblorna. Skär den på italienska för att få de rätta kanterna. Grädda i ugnen på 200 grader (anpassa efter ugnens kvalitet) tills det är färdig.
söndag 4 januari 2009
Offpist
På med valla, på med de kläder som fanns att tillgå sen iväg. Vi bor 2 minuter till fots från ett elljusspår på två kilometer. Mitt på detta spår finns även en avstickare jag inte provat än men jag tror det går till det längre spåret runt typ hela norra berget.
Jag är lite ovan skidor, det var ju ett år sedan jag åkte (två gånger) skidor. Spåret var väl preparerat och lättåkt utan värre backar. Dock fanns en längre backe som avslutades med några hyffsat tvära kurvor. Spåret var helt sönderkört i kurvorna så klart och första varvet grät jag så mycket så jag tänkte att de som var ute och promenerade skulle nog få sig ett skratt. Men jag fixade det. Kaxig hade jag blivit på andra varvet så då körde jag så det rykte. Problemet uppstod då jag skulle kliva runt i kurvan, yttre skidan lossnade som inte... Så jag åkte rakt ut i skogen! Men jag visste att spåret svängde tillbaka längre fram så jag stakade på och fastnade inte i djupsnön.
Det blev bara två varv, jag har stort behov av bättre mössa, handskar, byxor, ja allt. Eller så ska jag låta bli att åka skidor när kvicksilvret visar mindre än tio grader.
lördag 3 januari 2009
Väggen är täckt
Idag avslutade vi första etappen i ommålningen av hallen. Täcktapeten, renoveringsduken eller vad det nu kan kallas är på plats. Resultatet, ja det vete katten. Just nu lyser olika färger bakom igenom och den är lite ojämn. Men de delar som vi satte upp först har sträckt upp sig när de torkat och vi kommer att grunda och måla den senare så det finns nog ingen risk att något syns igenom.
Jag kan nog konstatera att det inte är busenkelt att sätta upp denna täcktapet. Speciellt en våd var mycket krånglig, dels är var den en meter bred, dels skulle den passas runt ett proppskåp. Det blev ett veck, men det har redan "försvunnit" i torkningsmomentet.
Enligt diverse fackmän (läs: säljare) används med fördel våtrumslim istället för vanligt tapetklister för detta endamål. Även tillverkaren av täcktapeten (konkret) rekommenderar detta. Tydligen ska det gå att knuffa omkring tapeten på detta klister. Det kanske går om man vräker på med lim men redan efter att vi tryckt fast en kant var det svårt att rubba tapeten.
Vi hade köpt in en hink på 5 liter som skulle räcka till 20-25 kvadratmeter. Hallen har en väggytan på 15 kvadratmeter och hinken räckte precis. Vi kanske skulle ha dubblat dosen för att uppnå den magiska glida-runt-effekten. Då skulle nog säljaren blivit glad, eftersom limmet kostar tre gånger så mycket som tapetklister.
Tack vare att tapetseringen nu avslutats så kan vi ta bort plasten som hindrat både damm och oss själva att ta oss direkt in i vardagsrummet. Vi kunde också ta bort skyddsplasten från golvet vilken effektivt har förhindrat all form av dammsugning på arbetsplatsen, om den bidragit med något annat är inte säkert att säga.
Jag kan nog konstatera att det inte är busenkelt att sätta upp denna täcktapet. Speciellt en våd var mycket krånglig, dels är var den en meter bred, dels skulle den passas runt ett proppskåp. Det blev ett veck, men det har redan "försvunnit" i torkningsmomentet.
Enligt diverse fackmän (läs: säljare) används med fördel våtrumslim istället för vanligt tapetklister för detta endamål. Även tillverkaren av täcktapeten (konkret) rekommenderar detta. Tydligen ska det gå att knuffa omkring tapeten på detta klister. Det kanske går om man vräker på med lim men redan efter att vi tryckt fast en kant var det svårt att rubba tapeten.
Vi hade köpt in en hink på 5 liter som skulle räcka till 20-25 kvadratmeter. Hallen har en väggytan på 15 kvadratmeter och hinken räckte precis. Vi kanske skulle ha dubblat dosen för att uppnå den magiska glida-runt-effekten. Då skulle nog säljaren blivit glad, eftersom limmet kostar tre gånger så mycket som tapetklister.
Tack vare att tapetseringen nu avslutats så kan vi ta bort plasten som hindrat både damm och oss själva att ta oss direkt in i vardagsrummet. Vi kunde också ta bort skyddsplasten från golvet vilken effektivt har förhindrat all form av dammsugning på arbetsplatsen, om den bidragit med något annat är inte säkert att säga.
fredag 2 januari 2009
Bakismat
Alla vet att det bästa man kan äta när man mår som man förtjänar är det onyttigaste som finns, hamburgare, då helst på svenska.
Denna gång passade jag på att prova den 5 år "gamla" julklappens pommes-funktion. Funkade perfa. Tillsammans med hemmagjorda köttfärsbiffar, nödbröd och vällagrad prost-ost blev det en riktigt bra återställare.
Denna gång passade jag på att prova den 5 år "gamla" julklappens pommes-funktion. Funkade perfa. Tillsammans med hemmagjorda köttfärsbiffar, nödbröd och vällagrad prost-ost blev det en riktigt bra återställare.
Gott nytt år
Nyårsfirandet gick detta år av stapeln i Bergeforsen. Där var det kungröjj. Bra mat, bra lekar, bra fyrverkeri, bra radiostyrd bil och riktigt bra guitar hero. Tyvärr lyckades vi supa sönder en handkontroll och slå sönder trumsetet. Dessutom försökte frugan slå sönder trappan men den höll.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)