Blanda såpbubblor

Hur svårt ska det vara? Många föräldrar vittnar om att de aldrig får till de där såpbubblorna de försöker blanda själva, trots att de är mästare på google och google har hur många träffar som helst i ämnet. Förslagen runt om på nätet lider dock oftast av två problem.
Antingen så anger de "diskmedel". Men diskmedel skiljer sig enormt mycket från flaska till flaska och de billigaste ska nog inte blandas ut med vatten alls om de ska funka.
Eller så innehåller de glycerin. För glycering är ju något som alla har hemma i köksskåpet eller städskåpet eller i verkstaden eller vart det nu hör hemma för jag vet inte vad jag skulle använda det till annars.

Idag tog jag itu med problemet, eftersom det behövdes såpbubblor helt enkelt. Efter att ha utgått från de lite mer luddiga recepten på nätet så provade jag mig fram lite. Det tog inte så många försök innan det blev bra och detta är mitt lite mer exacta recept.

• 1 dl. Yes original
• 1½ dl. vatten
• 1 tsk. florsocker

Blanda först vatten och socker så att du kan röra ut sockret ordentligt och inte bubbla lösningen. Tillsätt sedan diskmedlet, blanda försiktigt med en gaffel, yes är tjockare än man kan tro men blanda runt långsamt och försiktigt med gaffeln så det löser sig ordentligt. Sedan är det bara att sätta igång och bubbla.

Pappspännarlördag

Som det har gnatats om att vi minsann ska sätta upp spännpapp nästa gång vi renoverar ett rum. Och ja, jag håller med om att jag vill har nog med gips i huset nu och arbetet båda med OSB-skivor, gips-skivor, spackling och slipning är mycket uttröttande. Men jag har alltid varit inne på att vi ska sätta upp masonit istället, av fruktan för resultatet av pappspänning.

Nu ska också tilläggas att våra väggar, även om de per definition är av plank, känns mer som timmer och är mycket ojämna. Jag skulle kunna tänka mig att en mer ambitiös byggnadsvårdare än oss skulle lerklina väggarna istället. Men nu är vi ju inte byggnadsvårdare så vi kan helt enkelt skita i vad som är "rätt" och använda vårt ego istället.

Nu blev det till slut pappspänning. Och just nu när jag skriver detta smattrar hammaren på övervåningen när L slår i spik efter spik i remsan. Nu är detta första försöket, vi gör det i vad som ska bli mitt hobbyrum och det är lågt i tak och krångliga fönster. Så vi får räkna med lite misstag, några har redan gjorts. Men det verkar trots allt lovande redan från starten.

Hammare i väggen

Två år sen sist alltså? Nåväl, bloggen är inte död än!

Idag så spenderade jag lite tid i det blivande sovrummet. Arthur ville vara med eftersom han fått nya snickarbyxor.

Jag höll på för fullt att ta bort den gamla "utreglingen" av nischen mellan dörren och murstocken vid kakelugnen. Denna lilla utregling var inte så vackert gjord och inte blev det bättre av den fantastiska lilla luckan med små hyllor bakom. Jag nedslag på den av sotaren så den kan inte vara kvar. Dessutom vill jag gärna ha det extra lilla utrymmet då vi tänkt vända dörren åt andra hållet av praktiska skäl. Troligtvis gjordes detta i samband med att man inredde rummet till en lägenhet och gjorde ett litet kök på den platsen. Det finns spår av en möjlig spiskåpa på murstocken och vi har hört av tidigare, numera riktigt gamla, ägare av huset att det fanns ett kök här.

Väggen döljer två ledningar, troligtvis luftstammar i hörnet mot dörren. Därtill finns det rester av vad som kunnat vara en vattenledning.

När jag tog ner väggen hade det samlats spån bakom den. Rätt mycket spån. Säkerligen något som med åren krupit ner från vinden, spån har en tendens att ta sig fram nedåt i huset med tiden.

När jag började ösa bort spånet så hittade jag plötsligt en träpinne som stack ut. Men det verkade inte vara vilken träpinne som helst och vid fortsatt grävande visade det sig vara en hammare. Arthur blev mycket nöjd med fyndet. Nu blir man mycket nyfiken på hur länge denna lilla rackare legat här.